I går skulle vi ta farmor med till Fjärilshuset på Haga. Och vad fanns det där, om inte lite uthyrning av segway. Något som killarna tjatat i evigheter om. Men eftersom jag bara haft Fredde i tv-programmet Solsidan på näthinnan så fort ordet nämnts, så har jag sagt blankt nej och nej och åter nej.
Men nu fanns det alltså mitt framför ögonen på oss.
Visserligen dyrt som fanken, 400 kronor för en timme, men om man delar upp det på hela familjen så blev det bara 80 kronor per skalle – lite mer överkomligt. När sedan killen-som-hade-hand-om-det kom och skulle instruera sa han blankt nej till att dela tiden på fem.
”Nehej! Hur skulle det se ut om alla tog hit alla sina familjer och provade?!”
Ja, herregud, hur skulle det se ut? Kanske rätt bra.
Men eftersom tjejen i kassan hade lovat oss att vi fick så fick vi ”för den här gångens skull, men berätta inte för någon annan.
”Nej oh, nej, lovade vi.”
Med korsade fingrar bakom ryggen.
Elliot var först upp i segway-farkosten, ”ett tvåhjuligt självbalanserande elmotordrivet fordon avsett för transport av en person”. Det där med självbalanserade var väl en sanning med modifikation. För det gällde verkligen att stå stadigt mitt på plattformen, och just den balansen var inte helt lätt att hitta. Annars hickade den bara fram och tillbaka – och man trodde man skulle trilla baklänges och framlänges och framlänges och baklänges.
Men Elliot vinglade bara en gång, sedan satte han av upp i Hagaparken. Stolt som en tupp och med total kontroll på fordonet. På en viss sträcka var det fullt av hål i vägbanan och det blev rena puckelpisten, men han bara skrattade.
”Det här måste du prova mamma!”
Näste man var Movitz och han var som vanligt djärvare, skulle upp och ner för branta backar, en del så branta att segwayen inte klarade av det, men då snurrade han bara som på en femöring och for nerför igen. I total kontroll av eländet. Jag var stum av beundran. Han gjorde till och med familjens enda burnout.
Och när han for iväg i toppfart framför en slottliknande byggnad så ropade han:
”Tjohooooo!”
Gunnar, jag, farmor och alla som satt och fikade intill skrattade. Glädjen var så total.
Sedan var det min tur. Under devisen hur-svårt-kan-det-vara. Det var lite svårt. Inte jättesvårt, men betydligt vingligare än för barnen. Jag lät som den tant jag är.
”Oj!”
”Hjälp!”
”Oj, jösses, ojojoj!”
Men satte ändå av i hygglig pensionärsfart med killarna efter mig, småspringandes. Eftersom det var otroligt hett så blev det en hel del svettigt springade för de som hejade på.
”Bra mamma, sväng mamma, kör baklänges mamma, kör i guppen mamma!
Och mamma sängde, körde baklänges och i guppen.
”Oj, jösses, hjälp, ojojoj!”
Hela tiden hade Gunnar varit trafikledare och gett instruktioner för start och stopp och hur man skulle hålla balansen. Jag tänkte att det var en himla tur att vi hade honom och att han var så bra på sånt här. Men sedan skulle han kliva upp själv.
Först trodde jag han skämtade. Att han busade. Men han stod verkligen och höll på att trilla baklänges och framlänges och baklänges och framlänges och ryckte som om han hade fått kroppslig hicka.
”Skojar du?”, frågade jag.
”Neej, det här var ju svårt!”, stånkade han.
Då kunde jag inte låta bli att gapskratta.
”Men du har ju sagt åt oss andra hur vi ska göra.”
”Jamen det är en helt annan sak att göra det själv!”
Till slut fick han i alla fall hygglig ordning på segwayen och pruttade iväg. En sväng hit och en sväng dit. Men han lämnade gladeligen över till barnen sedan igen, de verkliga experterna.
Även Lykke fick faktiskt testa en liten, liten sväng medan vi andra höll i och körde – också det förbjudet egentligen. Man måste väga 25 kilo. Men det måste finnas någon rättvisa här i världen, tyckte Lykke. Och det höll vi med om.
KOSTNAD: 400 kronor för en timme, men det finns billigare. Elliot lyckades googla fram att man kunde testa för 50 kronor per person på Bromma Blocks Arena. Och då kunde Lykke åka helt själv!
BETYG:
Gunnar: 3. En stor besvikelse, lite som när jag skulle lära mig spela trumpet, man trodde att det bara var att köpa en trumpet, hålla och blåsa.
Hillevi: 2. Rätt vingligt, svårt och dyrt och de enda som fick motion var de som sprang efter och hejade på.
Elliot: 5. Superroligt. Den var lätt att styra och rolig att åka på. Och det stod på nätet att den var eldriven och miljövänlig.
Movitz: 5. För jag tyckte samma som Elliot. Det var roligt att göra sån där burnouts och vända i backarna.
Lykke: 10. Roligt. Jag ville åka mera. Jag ville åka med någon vuxen, men det fick jag inte.