Äventyr 42: Paddla kajak

IMG 3255

Att få paddla kanot med ungarna har varit en av mina topp-fem-önskningar på äventyrslistan ända sedan vi började med Experimentet. Men det har dröjt ända tills nu, med bara två veckor kvar på tremånadersäventyret innan det faktiskt blev av. Kanske för att man inte snyter en femmannakajak ur näsan, direkt, eller för att jag har varit alldeles för osäker på hur sjövan Gunnar skulle vara i en liten trång kanot.
Jag hade nog trott att vi skulle vara tvungen att ha två kajaker. Och en vuxen, van paddlare till.
Men när vi fick tips om att man kunde hyra kanoter i lilla lanthandeln (ICA Barometern) på Väddö och ägaren där talade så lugnande till oss – då slog vi till.
Bara det nu inte skulle ösregna. Eller åska och blixtra. Och bara nu fyraåriga Lykke ville sitta kvar i båten. Först hade vi tänkt att vi skulle åka tre och tre och turas om. En vuxen och tre barn kunde åka iväg, två stannade kvar vid stranden, typ. Men killarna som kom med kajaken till stranden intill värlsberömda Knappkarlsson vid Barnens Ö sa att vi kunde sitta alla fem i kajaken.
”Jag har varit med om att de har varit två vuxna i för och bak och sedan packat hundra kilo i mitten utan problem.”
”Men sjunker den inte då?”
Han bara skrattade åt mig.
”Nej, nej. Den sjunker inte. Jag lovar. Den flyter alltid.”
Exakt vad det är för knäppgökar som har hundra kilos packning i en kajak och exakt vad det kan vara som väger hundra kilo (ett välfyllt kylskåp eller hundra uppslagsböcker?) det frågade jag aldrig.
Solen sken i alla fall. Jag fick sitta fram och hålla koll på kartan och Gunnar fick sitta längst bak och styra med fotpedalerna. De tre ungarna fick sitta i mitten och försöka hålla sig kvar ombord.
Den första äktenskapliga utmaningen var att paddla i takt. Det gick förvånansvärt bra. Även om Gunnar tyckte att jag var lite ivrig.
”Du paddlar för snabbt!”
Jag försökte paddla långsammare, men det var svårt. Och på något sätt så lyckades han hålla samma tempo hela vägen. Vi ville hålla oss nära land hela tiden – utifall att. Vilket betydde att vi ganska snabbt fick paddla genom ett trång passage mellan två skogsbeklädda öar och mycket hög vass.
”Åh vi är i djungeln! Det kanske finns krokodiler i vattnet!”, ropade Movitz upphetsat.
”Nja, inte så många krokodiler, men kanske en gammelgädda med vassa tänder!”
”Jaa! eller pirayor!”
Lykke tittade oroligt ner i vattnet och doppade handen.
”Akta pirayorna äter upp dig!” tjoade Moviz lyckligt.
”Nejdå, det är ingen fara.”
”Jag ser en krokodil!”.
”Var?!”
”Där!”
Han levde i sin egen värld. Det var såklart en gammal trädgren, men alla var med på djungelleken nu och började sjunga på temat i filmen Rio..
”Det kanske finns apor och ormar och tigrar också!”
Äventyret var totalt.
”Och kolla en lian och en bro!”
Nu hade han faktiskt rätt. Eller nåja, det var ett rep, två rep där man kunde gå balans och en bro strax bakom. Repen och bron var ganska nära vattnet, så vi fick lyfta på ”lianen” för att komma under och ducka även för bron.
”Håll i hatten, nu ungar!”
”Wooow!”
”Tjohoo!”
Vi skrattade allihop.

IMG 0607

Det var roligt att paddla. Och fridfullt. Vi lyssnade på fåglarna och svängde långsamt runt den stora ön. Vi såg ett litet skepp från Barnens Ö-kolonin med piratflagga och allt. Vi såg otroligt söta röda hus med vita knutar och vi hörde fåglarna kvittra och vinden susa i träden. Och solen sken, haleluja.
”Nu vill jag åka hem!”
Det var Lykke. Plötsligt från ingenstans. Efter 45 minuters paddling. Hon ville bestämt tillbaka till stranden. Så det var bara att vända och ta samma väg tillbaka. Jag hade för länge sedan tappat kollen på var vi befann oss på sjökartan. Men eftersom vi hade haft sådan bra koll på alla detaljer på utvägen, så hittade vi tillbaka runt ön, genom ett öppet vatten och in i vassdjungeln igen. Den här gången var det en barnkoloni som klättrade över repen. De såg oss inte först.
Vi bromsade in kajaken.
”Kolla! Det kommer en hel familj!”
Ungdomarna som var på läger lät lika upphetsade som om de hade sett en krokodil eller ett stim pirayor.
De släppte fram oss och applåderade och hejade när vi tog oss under repen.
Stolta och nöjda paddlade vi tillbaka till stranden. Där fick sedan Elliot och Movitz också prova på att paddla en bit ut i viken – och de gillade det.
Kajak är verkligen kanotkul!

IMG 0586

KOSTNAD: 330 kronor för en halvdag.

BETYG:
Gunnar: 5. Det lade sig ett lugn över alla så fort vi kom ut, och även om vi hade varit oroliga på förhand över hur det skulle gå, så var det som om vi aldrig hade gjort annat när vi väl satt i båten.
Hillevi: 5. Ett av de bästa äventyren alla kategorier! Så lugnt och fridfullt – och stabilt. Jag blev glatt överraskad över hur enkelt det var att ta med sig en helt ovan familj.
Elliot: 5. Det var bra miljö och det var spännande, men det var inte så roligt när Lykke ville hem igen.
Movitz: 5. Det var roligt att paddla under bron och genom djungeln. Och att paddla till Barnens Ö.
Lykke: 30 tusen miljoner. Det var trångt i pappas knä och spännande att paddla i vattnet men det fanns inga hajar!

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.