Basket är Gunnars paradgren. Han har ibland snackat om hur det var i skolan när han lirade basket. Han skrev om det i ett tidigare inlägg:
”Någon gång i tonåren så tränade jag basket flera gånger i veckan och det var matcher varje helg. Stolt satt man och bläddrade i Borås Tidning och letade efter matchresultatet. Det var aldrig speciellt viktigt för mig att sätta poäng men jag kommer ihåg att det var förbaskat kul att springa in där på planen. Det gröna golvet som svedde sönder knäna när man föll i en närkamp. Pulsen när det var match och de stora röda digitalsiffrorna som ändrade på sig hela tiden. Sen var det oftast motståndarlagets siffror som ändrade sig men det spelade inte så stor roll. Fort ut med bollen och ett nytt snabbt uppspel igen.
Jag vet inte riktigt varför jag slutade. När någon frågar brukar jag berätta om en kille i mitt lag som på en träning bet sig fast i min rygg för att jag inte passade bollen till honom. Jag vet inte om jag tappade lusten där och då eller om jag nu bara efteråt skyller på honom för egentligen så gillade jag träningen förbaskat mycket.”
Underligt nog har jag aldrig sett Gunnar spela basket. Vi har köpt en riktig korg och spikat fast den i ett träd på landet. Jag tror att han har kastat i en boll någon gång, men aldrig riktigt spelat. Så när barnen nu frågade om vi inte kunde gå till skolgården på kvällen och spela riktig basket, då gjorde vi såklart det.
Först stod vi mest på kö och försökte kasta i bollen i korgen. Det gick bra. Riktigt bra. Alla prickade rätt, till och med Lykke som körde med studsbollar. Och jag kände mig stolt som en tupp, för när jag själv gick i skolan kastade jag som en kratta.
Sedan ville Elliot träna som proffs, med koner och dribbla runt. Men den där leken spårade ur rätt snabbt när han tyckte att vi skulle ha konerna på huvudet medan vi dribblade.
Han hade mycket bättre hållning och balans än vad jag hade, för övrigt. Jag skulle aldrig platsa på en catwalk, så som jag tappade hatten hela tiden. Elliot däremot dribblade med huvudet högt.
Själv fick jag knappt styrfart på bollen och studsen och höll understundom på att fnissa mig halvt fördärvad. Det var då Gunnar tyckte att det nog var dags att det blev lite ordning på torpet. Han tog över hela träningupplägget och äntligen så fick ungarna träna med ett proffs. Det blev en skön helkväll för hela familjen.
KOSTNAD: Gratis
BETYG:
Gunnar: 5. Jätteroligt att spela med barnen och lära dem. Lätt också att vara en vuxen mot flera barn, de har ändå en chans. Enda lilla smolket i bägaren är att det gör väldigt ont att spela på asfalt. Och då vågar man inte ge allt, man håller igen. Annars är det perfekt.
Hillevi: 4. Det här experimentet tar fram de bästa sidorna hos alla i familjen. Jag blev otroligt imponerad över Gunnars basketkonster. Trodde man ju aldrig.
Elliot: 4 eller 5. För att bollen var dåligt pumpad. Det var roligt för pappa var så duktig och kunde så mycket och att alla var med.
Movitz: 3111. Roligt att pappa kunde spela och roligt att min kompis Adrian var där. Jag vill göra det igen!
Lykke: 5. För det var lite roligt att kasta med studsbollar. Den stora bollen var för stor och tung.
