Nu har pigdebatten dragit i gång igen. Liza Marklund menar att om det är okej med lokalvårdare på jobbet så borde det vara okej med städhjälp i hemmet. Ja, det är inte lokalvårdarna det är fel på. Det är oss andra. Vi hycklare, som säger att det minsann är ett fint jobb att städa. Jamen, städa själv då!
Jag har haft många skitjobb i mitt liv. Delat ut tidningar klockan fem på morgonen, manglat lakan på ett kokhett tvätteri och torkat skrynkliga rumpor på långvården. Oftast har jag visslat på väg till de jobben. Men när jag skulle städa
– nej, där gick gränsen.
Först fick jag jobb på ett hotell i Malmö hamn. Jag sa upp mig efter den introducerande rundturen. Sedan skulle jag moppa golv på ett stort matvaruhus. Då stod jag där, med latexhandskar och en jättemopp i handen och tittade på de oändliga korridorerna. Och jag tänkte att ”näe, det här är tamejfan under min värdighet”. Så jag ställde moppen mot frysdisken och gick hem.
Det var nog ett klokt beslut, ty under årens lopp har man fått höra en hel del om lokalvårdarnas vardag. Om hur hotellstäderskor tvingas dammsuga medan en naken man sitter på sängen och visar upp hela härligheten. Och om hur de måste tvätta sperma från tv-apparaterna. En hotellägare stod på fullt allvar i tv och sa att det kostade 500 spänn extra att spruta sperma på tv:n. Som om det skulle göra allting bättre.
Dessutom är städbossar rena Gestapochefer som kräver utdrag från kriminalregistret innan de anställer någon och springer efter och kollar att man verkligen har dammat alla lister. Att vara städerska är helt enkelt att vara allra längst ned i hierarkin.
Jag ska inte ljuga. Jag är en lika stor hycklare som alla andra. Jag brukar berömma mig själv för att jag är en sådan där fin människa som verkligen ser städarna på jobbet. Jag hejar glatt och kan till och med tänka mig att småprata lite, om jag tror att jag ska förstå vad de säger. Nyligen ramlade en städerska ned för en trappa och fick åka till sjukhus. Jag frågade de andra på redaktionen om de hade hört hur det gick för henne. Men de hade inte ens noterat att hon var borta. De ryckte bara på axlarna. Huvudsaken är väl att det finns toapapper på muggen och att papperskorgarna töms.
En kompis outade sitt eget städfiasko härom- dagen. En sommar jobbade hon på det Stora Hotellet i en akademikerstad.
”Jag skulle vara så himla duktig första dagen. Dammsög och dammtorkade och skurade toaletter och handfat och badkar så man fick ryggskott och små jäkla tandborstmuggar och fan och hans moster”, sa hon.
”Det var inte förrän jag var klar med hela hotellet som jag insåg att jag hade blandat ihop borstarna. Jag hade skurat alla tandborstmuggarna med toalettborsten!”
Kanske något att ta efter för alla ”polskor” som inte får mer än 50 spänn i timmen i Stockholms innerstad.
