Modern vill gärna framstå som en ansvarstagande mamma. Så hon gick med i föräldrarådet så fort de fick in barnet på dagis.
Men hon vägrade skriva protokoll, nej minsann, där går gränsen för hur ansvarstagande hon kan tänka sig vara.
Efter en viss tysnad är det ändå alltid samma kvinna som tar på sig protokollskrivandet. Det är för övrigt bara kvinnor i föräldrarådet. Mammor, dagisfrök… nejvisstnej, det heter ju förskolelärare! – och rektor. Kvinnor, kvinnor, kvinnor. En gång var det en man med. Daniel från Rumänien. Åh en pappa! tänkte modern. Men han var förskolelärare, så han hade bara behövt gå två meter för att titta in. Det tycks vara ungefär så mycket som männen är beredda att gå för att vara informerade om sina barns dagliga liv.
Det är rena svängdörrarna i personalrummet. De är kort om personal på förskolan och Maja skriker och fler mammor droppar in, fast de måste gå vid nio och kan någon hämta fler stolar?
Rådet går rakt in på Övriga frågor. För att hinna med dem innan hälften måste gå.
Modern sitter och tittar på de andras fötter. Hon trodde man skulle ta av skorna vid dörren. Alltså sitter hon barfota medan alla andra har tjusiga fotbeklädnader. Hon som inte ens har filat fötterna på den här sidan sommaren. Vad ska de tro om henne? Tack och lov har hon åtminstone målat tånaglarna.
Sandalmammorna pratar om klätterväggar och personalläget och om staketstölderna.
Någon har nämligen stulit det nya dagisstaketet nio gånger! Tjuven har klippt upp staketet och rivit upp cementfundamentet och forslat bort alltihop. Nio gånger.
”Till slut började barnen gräva gropar för att göra fällor till tjuven”, skrattar rektorn.
Hon är alltid jättepiffig med guldskärp och snygga skor. Modern försöker torka bort en fläck från sin urtvättade mammatröja. Vad är det för naturlag som gör att man alltid spiller på sig när man är höggravid?
”Vad är det för mjölk vi har nu?”, undrar en mamma.
Hon har sett ett inslag i tv om hur EU försöker lura på oss sitt fettberg genom att subventionera röd och grön mjölk till alla förskolor och skolor.
”Grön mjölk”, säger rektorn. Och då tar det hus i helsicke. Diskussionen är i full gång och nu går mjölkvågorna höga.
Modern tänker att så lite som barnet får i sig varje dag så är hon tacksam för varje glas mjölk. Men det vågar hon inte säga, för då anses hon nog inte vara en ansvarstagande mamma.
Hon minns med fasa förra mötet, när mammorna ojade sig över att det fanns mammor som kom med nappflaskor till dagis, med SAFT i!!!
Den gången rasade de över sockerkonsumtionen. Modern vågade för allt i världen inte berätta att de gav barnet saft i nappflaska, visserligen oftast Fun Light, den utan socker. Men hon undrade om det ansågs så mycket bättre med aspartam. Hon tänkte inte fråga.
Mammorna har massor av idéer om vad personalen kan göra och tycker gott att de kan bulta fast lite gamla bildäck och en balansgångsstång och fixa den där klätterväggen på ett hus. Det kan väl inte vara så svårt.
”Det kostar bara fyrahundra kronor om man köper på internet”, säger en mamma med koll.
”Och vad har vi förresten för genusperspektiv?”.
”Jo, vi försöker… går på fortbildningskurser…”
Personalen ser lite trött ut. Någon knackar på dörren. Ett barn skriker, kan du komma?
Modern tittar på sina fötter, herregud som de ser ut. Hon måste köpa lite fotsalt och fotkräm på vägen hem.
”Jaha, nu är klockan halv tio, var det någon som hade något mer?”
Ja, jag tycker personalen är fantastisk, skulle modern vilja säga. Men det är bara två föräldrar och rektorn kvar, så det skulle kanske låta lite konstigt.
Så hon skriver det i sin nya bok och ger till personalen i stället:
”Tack för att ni får mitt barn att skratta i sömnen”.
Sedan kan det faktiskt göra detsamma vilken sorts mjölk han får.
