Ingen rast, ingen ro. Trots att kroppen var rätt mör efter Tjejmilen i går, så klev vi upp klockan 05.30 i morse för att ge oss i kast med nästa lopp. Sthlm Bike. Och vi i det här sammanhanget är jag och min man Gunnar. Han springer inga lopp, men det här cykelloppet gillar han. Speciellt som vi får starta i gröna gruppen, vi som skulle cykla ”Njutbart”. Det är den långsammaste gruppen, den som kan cykla och titta och ta kort. Men sträckan är densamma, ett maraton genom Stockholm, 4,2 mil.
07.00 gick starten genom ett folktomt Stockholm. Vi började vid Tekniska museet på Ladugårdsgärdet. Stämningen var god. Och jag måste säga att jag älskade min grupp. Vi hade helt klart de skönaste människorna med oss.
Och vilken kontrast till gårdagens något överhettade trängsel i Tjejmilen. I Sthlm Bike gled vi bara omkring på biltomma vägar som en enda stor familj. Det var verkligen en njutning att se Stockholm vakna. Både på vackra Djurgården, med sina omgärdande spegelblanka vatten. Vid Strandvägen fick vi för första gången ett rött ljus och jag passade på att ta kort.
Vid Stora Skuggan fick vi kaffe. Kaffe med kaka! Jag hade ingen aning om denna lyxvätskekontroll och blev så lycklig så jag nästan grät. Gott var det också. Med sådana vätskekontroller blir livet verkligen lätt att leva.
Vi cyklade vidare och småpratade och skämtade mest hela tiden, jag och Gunnar. Hans cykel var snabbare i nedförsbackar och mina ben var helt klart snabbare i uppförsbackar. Men på det stora hela så höll vi ett lagom familjetempo rakt av. Sådant är bra för familjesämjan.
Det kändes lite viktigt att få åka i bilfilen på gatorna i Stockholm. Allting spärrades av för oss. Vi vinkades fram. En morgon om året är cyklisterna vip-gäster i sin egen stad. Bara det är stort och vackert. Hela Sthlm Bike-loppet var för övrigt så otroligt välarrangerat. Funktionärerna var tydliga och visade vart vi skulle, de såg glada ut allihop och en del hoppade till och med jämfota av glädje när vi cyklade förbi. Det kallar jag cykellycka.
Ett gäng proffscyklister i likadana sandiga kläder fick paj på två cyklar, men tro inte de hängde läpp för det – nej, de tog genast och hyrde två lånecyklar och hojtade vidare som om ingenting hade hänt. Stilpoäng på det!
Vid Stadshuset var det ny energipåfyllning med frukt och vatten. Sedan brände vi vidare genom mina hords. Karlbergskanalen, Kristineberg och Fredhäll. Sedan var det bara finishen kvar, över Västerbron och genom Sööödur och Gamla stan, för att till kunna cykla i mål i Kungsträdgården och få den smaskiga belöningen: Frukost och kaffe.
Vad är det bästa med Sthlm Bike, Gunnar R Johansson?
”Det är ett så vackert sätt att se Stockholm vakna på, utan bilar.”
