#50-lopp nr 7: Tjejmilen

IMG 3936

Tjejmilen är inget vanligt lopp för mig, och inte för alla andra 26 000 som springer heller. För mig innebär det att jag får vara ambassadör för Plan Sverige, som kämpar för tjejers rättigheter och i år hade fokus på att motverka barnäktenskapen. Kampanjen #förhenne ligger mig varmt om hjärtat. Och jag blev extra glad när jag hörde att mer än 13 000 löpare har skrivit på en appell mot barnäktenskap.

IMG 3980

För andra löpare betyder det kanske något helt annat, en spännande helg i Stockholm, en skön grej att göra med tjejgänget – och för många är det årets höjdpunkt.
Det var varmt i lördags. Och jag hade långbrallor. #fail.
Men det var bara att gilla läget.

IMG 3992

Jag skulle starta i en rätt sen startgrupp, 13.30 och hade hoppats att de helt bisarrt långa toaköerna skulle minska något tills dess – men näe. Det var bara att springa till skogs – eller rättare, till en stor gammal ek nära området. Och det var jag inte ensam om. Därinne under grenverket var det fullsatt. Ett par kvinnor i 60-årsåldern sa glatt:
”Vi går hit varje år!”

Tack vare eken hann jag precis i tid till min startgrupp – tillsammans med kulturminister Lena Adelsohn som hälsade hejigt och sprang i vanliga shorts. Coolt. Någon annan ropade:
”Tack för alla dina fina krönikor och heja dig!”

Pang! Där gick starten. Men det var knappt. Det var nästan inte ens så att den stora folkmassan rörde sig framåt. Det var som att ha en vägg framför sig. Och den gick. Och den gick sakta. Den gick nästan baklänges. Och den gick och gick och gick.
Man kan få panik för mindre. Är det ett springlopp så är det. Jag fick ta fram alla mina bästa NMT-knep för att springa i buskar och sly och lite upp och ner och på sidan för att springa om folkmassan.
Men det var så trångt hela vägen. Och varmt. Men ändå rätt trevligt. För har man väl insett att jaha, det är den här takten vi springer i, om man inte vill slå ihjäl sig själv eller någon annan, då är det rätt soft. Då kan man springa runt och titta på folk och beundra utsikten och lyssna på sin musik.
Jag pratade lite med Jeanette Ekberg och kompisen Camilla Lewis Johansson. De har startat minst femton gånger i Tjejmilen. De åker upp tidigt på fredagen från Småland med en buss full med kvinnor, där den yngsta är 18 och den äldsta är 80. Tjejmilshelgen är lite av Årets utflykt. De shoppar i Stockholm på fredagseftermiddagen, springer Tjejmilen på lördagen, sedan firar de i hotellets spaavdelning innan de åker hem igen.
”Det är det enda loppet jag springer”, sa Jeanette Ekberg. ”Det var min mamma som fick med mig första gången, och sedan har jag fortsatt.”

Vi passerade Kaknästornet och sprang längs med Djurgårdsbrunnskanalen. Det är nästan min favoritsträcka, för där åker alla fina båtar förbi med glatt hejande familjer. Redan här hade folk tuppat av längs med kanterna. Det är alltid lite obehagligt att se. Men det var väldigt varmt. Jag antar att vätskebrist är en del av problematiken. Själv hällde jag över mig vatten vid varenda kontroll – och tänkte att en Ice Bucket Challenge hade suttit rätt bra på Tjejmilen i år.
De första sex kilometrarna kände jag mig rätt pigg. Men sedan gick det mest på vilja.
Jag gillar verkligen inte att springa när det är varmt. Två gånger fick jag astma-gå för att få ner kroppsvärme och puls.
Något annat hade känts helt hälsovådligt. Och hälsan går alltid först.

Det var lite uppförsbackar, men inte alls som på Solsidan runt. Och framför allt fick vi en del sköna utförsbackar genom en sköna alléer med ekar ner mot Djurgårdsbrunnsviken.

Efter Djurgårdsbron tog vi till höger på Strandvägen och så till vänster in på Oxenstiernsgatan där den där förbaskat evighetslånga uppförsbacken kommer. Jag tycker att det är lite taskigt att de lägger den sist. När man redan är trött. Men tack och lov hejar folk hela vägen de sista två kilometrarna. Det är heja mamma! Och heja Nettan! Och Gittan! Och Helena! Någon hade till och med hyrt ett flygplan med banderollen ”JAG ÄLSKAR DIG ANNA!” Det kallar jag pepp.
Många sprang hand-i-hand i mål och jublade ikapp. Det är vackert. Det är vänskap på hög nivå.

IMG 3958

Jag tuffade på in i mål tänkte som så ofta på upploppen på mina mål, att ”tänk att jag kan springa, att jag faktiskt springer millopp, fanken vad bra jag är!” och när jag klockade av min Garmin så insåg jag att jag hade satt nytt årsbästa på milen! Jag var sjukt nöjd och stolt.

Vad är det bästa med Tjejmilen?

IMG 3903

”Att man verkligen orkar springa en hel mil. Det orkar man på något vis här, man blir peppad av alla runt omkring. Och vätskekontrollerna! Det känns som lyx! Att någon faktiskt står och servar en med vatten och druvsocker”, säger Jeanette Ekberg från Vimmerby.

”Det är festligheten. Allt runtomkring. Att alla är så glada, som en stor folkfest”, säger Camilla Lewis Johansson från Åtvidaberg.

4 kommentarer

Vilken härlig blogg du skriver! Kul att få en pratstund med dig och kul att du ville citera oss i din blogg 🙂 Jag räknade mina medaljer nu när jag kom hem och det var exakt 15:e tjejmilen för mig detta år (får försöka komma ihåg det tills nästa gång någon frågar). Såg i resultatlistan att vi nästan hade samma tid, duktigt jobbat. Kommer fortsätta följa dig.