En rättighet?

Benny Haag ställer en fråga på sidan 72 i sin nya bok Makt, mod och motstånd:

”Varför anser vi att det är en rättighet att supa sig skitfull och en skyldighet för socialtjänsten och andra myndigheter att ta hand om konsekvenserna?”

Ja, och varför är det bara en rättighet för den drickande ”livsnjutaren”. Varför är deras rättigheter så mycket större än barnens, sambons eller arbetskamraterna, som får sopa upp skiten efter den som ”har rätt” att supa skallen i tusen bitar?
På sidan 142 fortsätter han sitt resonemang:

”I kväll kommer män att misshandlas, kanske mördas för att en del män aser att det är frihet att dricka alkohol. Ikväll kommer barn att gråta sit till sömns, man räknar med att det finns ungefär 200 000 barn i Sverige som är barn till missbrukare, tre barn i varje skolklass och lärarna vet alltid vilka de tre är, de kommer att gråta sig till sömns för att deras föräldrar anser att det är frihet att få dricka alkohol. När 400 barn ligger apatiska för att deras föräldrar riskerar utvisning, då rycker Röda Korset, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, riksdagsmän, tidningar, tv-kanaler ut och är oerhört indignerade. Det är bra! Men jag kan lova er att det är oerhört många fler barn i Sverige i dag, som är apatiska eller kraftigt utagerande för att deras föräldrar super.”

Visst är det underligt att det kan vara sådan skillnad på engagemang för barnen? Och han hade fel Benny. För det är inte längre 200 000 barn. Nya undersökningar visar att det är 400 000.