Vi skulle egentligen bara ta skydd från regnet. Men Lykke hittade en kompis under bron. Och plötsligt skulle det springas 60 meter fram och tillbaka. Movitz hängde genast på och sprang fort som blixten. Elliot tog sparkcykeln och agerade kanin.
Sådana där proffs som håller kurser i hur man ska springa för att inte skada sig, de säger att man ska springa som barn gör. Så jag försökte kolla in hur Lykke sprang, eller hur de andra barnen sprang. Men jag blev inte mycket klokare för det.
Att de sprang på ren glädje, det fattar jag ju.
Och att de lutar sig framåt och har en jädrans fart på benen, det ser jag också. Det där med 180 steg i minuten stämmer säkert in på dem. Och jag blev förvånad över hur snabba de är och hur mycket de orkar.
Lykke har för övrigt sin alldeles egna rutin när hon ska tävlingsspringa. Hon ska alltid låtsas knyta skorna. Omsorgsfullt. Sedan släpper hon liksom ner något magiskt pulver över skorna.
Först därefter ställer hon sig i startposition och tjoar:
Klara, färdiga, gåååå!
Och har man inte gjort exakt samma procedur så är man diskad, så det är ingen idé att försöka fuska.
Under lilla Västerbron finns den här snabba banan. Jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger vi sprang. Jag minns bara att det inte var jag som vann, det var Lykke.
High five på det, tjejen!
KOSTNAD: Gratis.
BETYG:
Gunnar: 4. Det är ju roligt när Lykke kan hitta på egna grejer och vara bäst på det.
Hillevi: 4. Jag älskar Lykkes procedur innan hon börjar springa och jag var alldeles förbluffad över hur mycket hon kunde springa. Annars klagar hon ju ofta över att hon inte orkar gå…
Elliot: 5! För det är kort och är roligt och man blir bara lite trött.
Movitz: 3111. Ganska roligt för det är en sådan kort bana och man kan springa fort.
Lykke: 100! Det var roligt att springa med både dig och Greta. Men Greta var bäst! Mamma du måste skicka bilden till farmor!
