Redan i äventyr nummer 6 testade vi fiske, det har vi skrivit om här. Men då med kastspö. Något napp blev det aldrig, men det var trevligt och vilsamt.
I går fick vi plötsligt nytt fiskesug. Vi träffade nämligen en fransman iförd stråhatt och badbyxor vid badbryggan. Plus metspö. Och han hade fått napp. Massor av små aborrar.
”Woooow!”, sa barnen och Gunnar när de såg alla firrar i plastpåsen.
”Vill ni prova?”
Han sprang iväg och hämtade två ombyggda kastspön. Han hade förvandlat dem till metspön.
”Vänta bara tills flötet sjunker och låt inte linan vila på vattnet, för då upptäcker fisken det”, sa han till Elliot och räckte över metspöt.
Gunnar fick också ett – och det tog inte många minuter innan han triumferande jublade borta från bryggan.
”Jag har fått napp!”
Och det där gav mersmak. För i dag var det regnväder och när jag föreslog fiske, det brukar nappa bra när det duggregnar, så var Gunnar redan på väg ner mot trädgårdslandet för att gräva mask. Till sin stora förvåning råkade han gräva upp en stor padda i stället. Paddan såg lika förvånad ut, han. Movitz, däremot blev överlycklig, men fick släppa iväg sin nya vän igen eftersom vi skulle ut på fiskeäventyr.
På billighetsaffären Knallen inhandlades tre stycken krokar med flöten och en halvtimme senare var vi nere vid bryggan.
Gunnar fick någon slags flashbacks från sin barndom då han tydligen fiskade vid en sjö i Borås och fixade till tre eleganta metspön med våra nedmonterade gamla kastspön.
Elliot fick första metspöt och vi hann inte ens sätta mask på Movitz spö innan Elliot drog upp sin första abborre.
”Min första fisk!”
Lyckan var fullkomlig.
Fransmannen hade också visat Gunnar hur man skulle hålla i aborrar så man inte stack sig på den giftiga och vassa fenan. Vilket var lättare sagt än gjort. Men Gunnar var väldigt modig.
Movitz var så exalterad över fisken så jag trodde han skulle ramla i sjön. Han kastade ut linan och stod och hoppade.
”En fisk till!”.
Det var Elliot igen. Han drog upp firre efter firre och nu började det bli riktigt orättvist.
”Jag har fått napp!”
Äntligen var det Movitz tur. Jösses, vilken tur. Och sen fick Gunnar napp, han hade tagit över Lykkes metspö. Då tog hon tillbaka sin spö igen och medan de andra krokade av fiskar från Movitz spö fick hon en aborre på kroken alldeles själv.
”Jag har fått en fisk, jag har fått en fisk!”
Hon och fisken skuttade ikapp på bryggan.
Nu måste ju jag också testa. Det blev ju vinst varje gång på det här stället.
Jag fick kanske vänta längst av alla. Kanske tjugo minuter. Men hela tiden var fiskarna där och smånaggade på mina maskar. Så flötet guppade och hoppade och det var fascinerande. Som en dans. Och jag var minst lika fascinerad över att alla barnen var så otroligt lugna och stilla – de som bara några timmar tidigare höll på att riva huset.
Och sedan, tjong, åkte även mitt flöte ner.
”Tjohoo!”
Jag hade fått en liten fisk. En liten aborre. Som hoppade av kroken alldeles själv och lade sig pladask mellan mina fötter. Och det räckte så bra. Nu kunde jag gå ifrån en stund. Och när jag kom tillbaka hade Movitz fått två firrar till.
Sammanlagt fick Elliot tio fiskar, Movitz fem, Gunnar tre och Lykke och jag varsin. Det måste man väl ändå kalla fiskelycka?
KOSTNAD: Flöte, krok och lina kostade 39 kronor.
BETYG:
Gunnar: 5. Jag har en ny karriär! Pluspoäng för lugnet och närheten till barnen och att alla får napp. Man glömmer dessutom rätt snabbt att det är helt vidrigt att ta ur en krok som har fastnat i hjärnan på en fisk.
Hillevi: 5. Spännande och lugnande och jag har väl aldrig varit maken till total bingo när det gäller napp.
Elliot: 5! 5! 5! Jag fick mycket napp och den här gången kunde man vara där längre för vi lånade inte av någon annan utan hade egna metspön. Där jag fiskade var det jättemånga fiskar.
Movitz: 5111. Det var roligt att jag fick så mycket napp. Jag vill spara fiskarna i ett akvarium! Snäääälla mamma!
Lykke: 250! Ja, det kittlades i magen när jag fick fisk!
