Äventyr 44: Cirkus

”Mamma, kolla jag ser en cirkusskylt!”
Så börjar det. Hela Norrtälje och vägen ut till landstället är tapetserad med lysande brandgula cirkusaffischer. Inte en unge kan missa dem. Inte en enda förälder, heller.
Och första året var jag skeptisk. Jag hade varit på några cirkusar i utkanten av Malmö och Stockholm och tyckte att jaha, det var ju trevligt, men vad var det som var så magiskt?

En show, javisst, skickliga trapetsartister, sockervadd, levande elefanter och en och annan clown, javisst, men var det verkligen något för moderna barn som ser häftigare grejer på datorn varje dag?
Sedan kom cirkusen till Väddö. Till en parkeringsplats strax ovanför fotbollsplanen, mitt bland åkerfälten och ängarna. Mitt bland de röda stugorna med vita knutar. Och hela Älmsta gick man ur huse, ja, barnen kom från norr till söder, med lackskor och sommarklänningar och solhatt och tindrande ögon.
Och cirkusdirektörens husvagn var helt i guld och neonlamporna blinkade och det luktade sågspån – på riktigt! – och det lilla tältet var Det Lilla Tältet, det man har ute på landet och plötsligt satt vi nästan i knäet på elefanterna.
Wow. Det var hundra gånger bättre än 3D och jag gungade Lykke i takt med cirkusnumren medan Elliot och Movitz bokstavligt talat höll på att tappa hakorna när en man som såg ut som en ängel eller en fredsduva rullade ner sig själv i ett långt, långt lakan. Det var så vackert så jag nästan grät.
Och clownerna var så roliga och djuren var så söta och elefanterna var så riktiga och barnen fick faktiskt varsin blinkande ljusstav och orkestern spelade så det dånade i öronen.
För det var riktig musik på riktiga, stora instrument och bara det var något som mina ungar inte får se och höra varje dag.
På vägen hem i sommarkvällen tvärnitade pojkarna framför en snigel.
”Åh nej, den hann nog inte fram till cirkusen!” sa pojkarna ledset.
”Vi kan väl ha en egen cirkus hemma på tomten”, föreslog jag.
Självklart! Vi hade snigelcirkus hemma hela sommaren. Barnen hängde i gungor och gjorde kullerbyttor och gick balans och spelade trumpet. Och försökte att få sniglarna att gå i takt. Det senare gick väl sådär. Men roligt hade de.
Nu har det blivit en sommartradition. Ingen sommar på landet utan Cirkus Maximum. För det är faktiskt magiskt med cirkus på landet. Fortfarande.

I år toppade Movitz dessutom hela upplevelsen med att mata kamelerna och sedan rida på en av dem.

KOSTNAD: 350 kr per person. Elliot hade dock varit så försigkommen i år så han hade vunnit två biljetter i Norrtelje tidnings utlottning. Det är härligt när kidsen börjar bidra till familjeförsörjningen.

BETYG:
Gunnar: 4. Jag tycker clownerna var bra, men också han som kastade ut hattar som boomeranger.
Hillevi: 4. Egentligen alldeles för mycket stillasittande under själva showen och rätt dyrt för en vanlig trebarnsfamilj. Men känslan sitter i länge och barnen leker cirkus halva sommaren – det ger bra motion.
Elliot: 5. Jag vann gratisbiljetter alldeles själv. Och så var det roligt med clownerna som satte sig i knät och kastade sin jacka på en i publiken. Sedan tog han av sig byxorna! Vi har lekt cirkus i studsmattan.
Movitz: 5. För att det var roligt. Det var bäst att rida på kamelen och lite med de blinkande lamporna och så var det roligast att det var så och när de gjorde föreställningen.
Lykke: 10. Att hålla lamporna var bäst. Och elefanterna! Och hundarna!