Äventyr 30: Plocka smultronställen

Ibland vet man inte ens vad som finns runt knuten. Det är lätt att bara åka till sina vanliga platser, dit det har blivit bekvämast att ta sig.
Men något jag har lärt mig av allt resande i ungdomen, det är att kolla med turistbyrån: Vilka platser är vackrast just här?
Väddö, ön som ligger närmast våra hjärtan, har många smultronställen, officiella sådana. Det är lite Bullerbyn-känsla över hela bygden. Roslagen är inte lika exploaterad som Stockholms skärgård, förmodligen för att det krävs lite detektivarbete för att ta sig runt. Så det är bra om man har en bil eller åtminstone en cykel och starka ben.
Vi har upptäckt rätt många platser vid det här laget, höga berg (!) och långa, vita stränder, pittoreska fiskelägen, vackra gamla kyrkor och gamla hembygdsgårdar.
Kista hembygdsgård är till exempel som ett litet miniskansen. Men utan björnar och allmänt krimskrams.
Lykke hade stukat foten en aning så det var en perfekt utflykt för hela familjen. Smultronstället råkade dessutom, som av en händelse, sammanfalla med att det fanns en geocache där. En ganska ny, och klurig, stod det i ledtrådarna.
Koordinaterna pekade på en träddunge med en miljon myggor och dessutom började det regna. Vi turades om att ha den skadade Lykke på axlarna, så det blev en väldig massa knäböj med sexton kilo på axlarna.
Och medan Gunnar tog över Lykke på axlarna ålade jag runt vid en enbuske och fick myggbett i ögat och svor ve och förbannelse. Men ingen liten lådda. Då började jag gräva under ett stenröse i stället – och hoppades hela tiden att alla eventuella huggormar skulle hålla sig i skinnet.
Men icke. Jag gick bet.
Dock hittade jag två regnbågar, vilket inte var fy skam.

IMG 2921

”Kom mamma!”, ropade barnen.
För nu stod de på hembygdgårdens lilla scen och framförde egenhändigt ihopsatta verk och om Bellman, tysken och dansken och Rödluvan och vargen.
”Varför var vargen så dum och upp farmor?”, undrade Movitz högtidligt retoriskt på slutet. Han besvarade frågan själv:
”För att han inte hade några vänner. Så då hämtade jägaren två vänner i stället och gav till vargen. Slut!”
Stormande applåder.
Movitz älskade verkligen att stå på scen. Han improviserade vilt. Skrattade lyckligt åt sina egna skämt. Använde hela utrymmet. Ägde scenen. Och jag började förstå vad hans fröken sa, när hon berättade att han aldrig riktigt ville sluta när han hade ”speech” i skolan.
Elliot var en ståtlig konferencier som bockade och bugade och teckentolkade allting. Lykke gjorde mest som hon blev tillsagd, vilket bara det var en högst ovanlig scen.

IMG 2931

”Jag hittade den!”, ropade nu Gunnar bortifrån hagen.
Vi rusade det.
Och det var den minsta lilla geocashe vi hade sett i hela vårt liv. En liten, liten pyttenanocache. Kamouflerad. Vi hade letat efter helt fel sort låda och på helt fel ställe. Mer säger jag inte.
”Åh, gud vad skönt, nu kan jag sova lugnt i natt”, sa jag och pussade på Gunnar.

Bild
IMG 2936

Det fanns en Naturstig att vandra vid hembygdsgården. Och på varje hus fanns en liten skylt om vad man gjorde där, förr i tiden. Mangelboden, matkällaren, vedboden, eller den vackra gården från 1700-talet. Tydligen en av de få som skonades undan ryssarnas härjningar, därför att de lämnade mycken mat på borden för ryssarna att äta. Som tack lät de gården stå kvar, annars brändes det mesta ner.
Ibland tänker jag på hus. Hus som har funnits i generationer efter generationer – och så mycket de har sett. Så mycken dramatik. Så många förändringar. Från häst och kärra till bilar och vägar. Från stearinstumpar till elektriska lampor – och bredband. Det sitter mycket i väggarna på hus. Tänk om hus kunde tala.
”Ska vi göra lite gymnastik?”
Det var inte 1700-talshuset som talade utan Movitz.
Så vi gjorde armhävningar i gräset. Han gör förvånansvärt raka och fina. Sedan ville han promenera hem till vår egen gård. Några kilometer sådär. Det var mysigt.

IMG 2938

KOSTNAD: Gratis

BETYG:
Gunnar: 4. Väldigt roligt att se hur barnen tog för sig och spelade teater i säkert en halvtimme. De är inte blyga för någonting. Förmodligen för att vi var själva just då. Roligt också att Rödluvan fick ett helt nytt slut.
Hillevi: 4. Trots myggbettet på ögat så var det en toppenkväll. Vi hade varit lite rastlösa innan och behövde få komma ut och leka loss. Nu fanns det möjligheter att leka för både barn och vuxna. Två regnbågar, en långpromenad och 100 armhävningar blev lite extra bonus.
Elliot: 5! 5! 5! Det var roligt för man kunde stå på scen och spela teater och sjunga.
Movitz: 4111. Tror jag. Jag vet inte.
Lykke: 42. Det var roligt när Movitz pussade mig när vi lekte.

2 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Åh  Hillevi! Jag läser här varje dag men är dålig på att lämna spår.  Men nu gör jag det i alla fall. Blev så glad att läsa här idag. Det behövs inte så mycket och ni verkar leva gott tillsammans med era barn och alla äventyr som ni hittar och skapar. Tack!

    • Tack Annika. Ja, det är så roligt! Och det ena ger hela tiden det andra. Det är som att titta på världen med nya ögon, barnaögon, och då är hela världen full av äventyr. 

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.