Äventyr 10: Studsmattan!

Studsmattan kan vara vår bästa investering någonsin. Den inhandlades till en billig peng på Överskottsbolaget, om jag minns rätt, och sattes ihop med sakkunnig hjälp av våra vänner Nettan och Brandmans-Kenneth. Ska det vara säkert, så ska en brandman tillkallas, det är min livsfilosofi.
För det får ju inte bli, som Pettsson look-alike-grannen Monke muttrade:
”Studsmattor är bra. Om de inte står på en bergsklippa och saknar skyddsnät. En sådan såg jag i går. Där undrar man ju hur föräldrarna tänkte. Om de tänkte alls.”

Barnen har hoppat från morgon och till kväll när vi är på landet, utom förra sommaren, när Movitz spetsade foten på en träplanka och inte kunde hoppa eller gå på foten på en hel sommar. Det var ett elände. Men glädjen har varit desto större i år, när han faktiskt kan hoppa!
Det är slagsmål om att få hoppa och när de studsar upp och ner så gör de inte bara konster och skutt, de har dessutom små rollekar och spelar upp hela teaterpjäser. Rätt fascinerande om man sitter och lyssnar. Men allra gladast blir de om någon vuxen hoppar med dem.
”Då kommer jag så högt upp!”, som Movitz glatt hojtar i höjd med trädtopparna.
Så den här sommaren har vi lovat att hoppa massor med dem. För experimentets skull – och för att man får starka ben.

KOSTNAD: Runt 2000 kronor.

BETYG:
Gunnar: 5. ”Det är ju roligt att man kan spräcka brallorna för att man gör en kullerbytta – och inte för att man har ätit för mycket!”
Hillevi: 4,5. ”Härligt, och roligt – men jag får lite yrsel efter ett tag. Det är väl åldern.”
Elliot: Miljoner! Man får ju inte hoppa inomhus. Det är roligast när man hoppar med en vuxen – för då flyger man!”
Movitz: Miljarders. ”Att man hoppar liksom och gör krokar i nätet och att man krockar med varandra. Elliot tycker också det är roligt! Jag önskar att hela världen var en studsmatta!”
Lykke: Fyra! ”Jag vill också hoppa studsmatta! Nuuuuu!”