Elliot och Movitz provade ju NMT Kids för ett par veckor sedan. I ösregn och rusk. Det har jag skrivit om här.
Den gången fick vi bryta – mest för min älskade envise Movitz bestämde sig för att det inte var hans grej och travade iväg hemåt. Jag trodde därmed att det var helt kört för mina ungar. Men Elliot och kompisen Noel drog med sig en klasskompis till, Andrea, och ville absolut köra igen.
Ingen blev mer häpen än jag.
Och hur gick det då? Jotack! Instruktörerna Anne-Li och Johanna gjorde fullkomlig braksuccé. Jag hade nödtelefonen med mig ut i Lilljansskogen när jag tränade ett vanligt vuxenpass – men den ringde aldrig. Tvärtom. Maken till lyckliga ungar med glittrande, strålande ögon och skitiga kläder får man leta efter.
Kan man se så genomlycklig ut efter ett stenhårt pass i två timmar? Jaa!
Vad gjorde de då, i skogen, den här gången?
Ja, det får man inte riktigt reda på av nioåringar – men rapporterna berättar i alla fall om klafsande i träsk, springande i dike, krypande i rör med forsande vatten, balansgång på utsidan av bron och så lite knäböj, armhävningar, situps och jägarmarsch – allt som vanligt ute i naturen och friska luften.
”Jag tror de sprang närmare 5 kilometer i dag. Helt galet bra! Vi tog dem ända till Fiskartorpet”, säger Anne-Li glatt.
”Vilka helt otroligt fantastiskt underbara ungar vi får träffa! Så mycket glädje, vilja, kämparanda och underbar inställning dessa ungar har! Vi längtar redan tills vi får träffa de, i höst igen!”
Ja, och nu längtar vi också. Mer NMT kids till folket!
