En sak som jag älskar allra mest med NMT är att kamratskapen går långt bortom träningspassen. Vi hjälper varandra, peppar varandra, tröstar varandra och utmanar varandra och tävlar tillsammans. Det är en sådan enorm trygghet och glädje i det. Att göra saker tillsammans.
Senaste äventyret har handlat om att vi är en grupp NMT:are har lärt oss orientera – inför BAMM 2012, Björkliden Arctic Mountain Marathon som finns i kategorin 3 mil, 5 mil eller 7 mil. Fågelvägen. Och som ska springas med packning. Ja, ni förstår. En rejäl utmaning för både benmuskler och pannben. Då gäller det att åtminstone kunna hantera karta och kompass skapligt så de slipper dra ut med hela skallgångskedjan efter oss i fjällen.
Underbara Sundbybergs Orienteringsklubb i Ursvik satte ihop ett specialprogram för oss på fem lektioner och två tävlingar. Och vi fullkomligt älskar denna klubb som har fått ordning på oss virrpannor. Vi har ju inte varit vana vid att behöva tänka själva i skogen, om man säger så.
Och i går, då, så sprang vi vår första motionstävling. Kompasskompisen Lotta och jag sprang i par. Vi tog en medelsvår bana – och vi klarade det! Hittade alla kontroller och spurtade sedan i mål medan Åsa, Paméla, Caroline tjoade och hejade på oss. De hade kommit in femton minuter tidigare och vägrade gå in och värma sig, trots att de var genomblöta från ösregnet.
”Nehej, så funkar det inte inom NMT! Här stannar vi kvar och hejar på varandra!”, sa Åsa bestämt.
Och strax efteråt kom Maria och Ulrica inseglande under våra glada tillrop.
Gotta love that NMT-spirit.
Nu ska jag bara få med mig familjen på lite orientering också – för det är sjukt roligt!