Jag vaknade i morse med en fruktansvärd ryggvärk. Typ ryggskott i ena skuldran. Ajajaj.
Min första tanke var: Det här har jag ju inte tid med.
Min andra tanke var: Måste maila min trevliga granne Christina.
Varför? Jag ska ta det från början. Christina flyttade in i mitt hus för något år sedan och har varit mammaledig med sin fina lilla son större delen av den tiden. Vi har småpratat lite, men ni vet, mest artighetsfraser på väg till och från skola och lekparker. Ända tills en dag när jag upptäckte att hennes lille son hade blivit ganska stor.
”Behöver han kläder och leksaker?”, sa jag förhoppningsfullt. Eftersom jag såg en gyllene chans att få rensa ut lite där hemma.
”Jaa, tack”, sa hon.
Nästa dag kom jag kånkades med fem kassar fina kläder. Älskat – och urvuxet.
”Oj! Då kanske jag kan få ge en behandling som tack? Massage eller något. Jag är naprapat.”
Kan ni fatta min stora lycka? En naprapat i huset! Närmare jackpott än så kommer man inte.
Christina var inte bara söt, trevlig och naprapat – hon visade sig dessutom vara fysioterapeut för damlandslaget i ishockey och själv ”gammal” skidskytt på elitnivå. Så – tadah! – hon kan hjälpa mig med upplägg inför träningen också.
Självklart var det Christina jag tänkte på i morse när ryggen vek sig. ”Kan du göra något?” Tio minuter senare kommer hon ner med barnvagnen och ger mig behandling i vardagsrummet. Med hårda nypor och glatt humör – en oslagbar kombination.
”När Gunnar dör vill jag gifta mig med dig!”, stånkar jag. Och menar det.
Hon är bara världsbäst. Helt fantastisk. Outstanding.
Och för er andra, som inte har lyckan att vara hennes granne, så kan hon bokas för behandlingar här, på Kropp & Själ.
Och ryggen? Tack, mycket bättre, och i kväll ska vi rulla runt i Zinken med NMT-gänget! Tjohoo!
