Första veckans rookiecamp är avklarat. Två sköna pass med betoning på uppbyggnad, både av gruppen och av kropparna. Vi har alla olika kroppar, vi är alla otränade på olika ställen och medan en del inte blir trötta alls (!), så har andra ont lite överallt.
”Jämna plågor!”, som en man glatt hojtade.
I måndags var det närkontakt som gällde. Mycket mage mot mage och en del kan knappast klassas som lagliga, haha.
I går, onsdag, kom jag till passet med mungiporna nere vid knäna. Det var en sådan dag. Jag var trött och orkeslös och suckade tungt.
”Det kommer att kännas bättre efter passet!”, sa en rödväst glatt. Jag hoppades att hon hade rätt. Jag trodde att hon hade rätt. Erfarenhetsmässigt hade hon ju rätt, men man vet aldrig.
Vi satte igång. Med björngång och närkontakt och intelligensövningar i springande kolonner (sortera er efter namn eller ålder, svårare än man kan tro). Det var upphopp och situps och benböj och dips. Och allmänna skogsövningar med kamrat i armkrok. Och efter en halvtimme njöt jag i fulla drag av allt fågelkvitter och att vänslas med vitsipporna som hejade på oss när vi stod i plankan.
Det var mycket skratt i rookiegänget. Det är en bra grupp med skönt pannben. Och när vi efter 75 minuter sprang in på Östermalms IP igen så kunde jag bara konstatera:
”Man vet att det har varit ett bra träningspass när trosorna har åkt långt in mellan skinkorna!”
Ha! För exakt så är det.
Nu längtar jag till nästa vecka när det är dags för de första testerna.
