En del av utmaningen i Experimentet är också att lära sig regler, känna sig trygg i olika miljöer och att förstå hur spelet eller sporten går till. Som i till exempel kubb:
Movitz ville absolut köpa ett kubbspel för sina egna pengar och stoppade tålmodigt i enkrona för enkrona från sin spargris ner i myntinkastet på Ica Maxi. Kön bakom honom växte och växte, men det gjorde ingenting, för sedan var han stolt ägare till sitt eget kubbspel och cyklade lyckligt med spelkartongen på pakethållaren, mot parken för att inleda familjespelet.
”Pappa, du blev mycket bättre när mamma gick!”
Första utmaningen var att tålmodigt och pedagogiskt få killarna att förstå reglerna. Framför allt Elliot är noga med regler, om han inte vet hur man gör eller förstår vad det andra gör, kan det låsa sig fullständigt.
Vi började därför med några övningsrundor med förenklade regler.
Först skulle vi bara försöka få ner motståndarens träblock och när man hade fått ner alla så gällde det att få ner kungen.
Jag vann med en gång och höll på att jubla ”JA!” innan Elliot spände ögonen i mig och väste: ”Kom ihåg att det bara är övning, mamma, det gills inte!”
Nähä. Men jag jublade lite inombords i alla fall.
Gunnar var märkligt usel, vilket roade mig ännu mer. Ungarna, däremot, var riktigt bra.
Efter två övningsrundor lade vi in en växel till, och körde med de riktiga reglerna, om att kasta över den nedslagna träklossarna på motståndarens sida och sedan försöka få ned dem också.
Även detta gick förvånansvärt smidigt. Lykke tröttnade dock efter ett par rundor och ville hellre gunga, så jag följde med henne till den lilla lekplatsen.
Tydligen var detta en lättnad för Gunnar, som plötsligt vann flera gånger i rad.
”Pappa, du blev mycket bättre när mamma gick!”, sa Elliot glatt.
Och yes, där fick vi in en lektion i idrottspsykologi också.
Sex spelomgångar hann de med innan det var dags för matpaus. Sedan vill Elliot cykla runt lite och Movitz ville bygga höga torn med sina klossar. Och när Lykke och jag kom tillbaka, kom jag på att kubbpinnarna ju var utmärkta stafettpinnar, så då körde vi lite stafetter också. Och så klättrade de i träd och sprang lite till och cyklade och jagade varandra och lekte kurragömme. Sammanlagt var vi ute i nästan tre timmar och satt inte still i många minuter. En riktigt härlig dag i solen.
BETYG:
Gunnar: 3. ”Jag tyckte det var roligt. Det funkar ju för alla åldrar.”
Hillevi: 3. ”Helt okej som sysselsättning en solig dag. Speciellt om man får smyga in lite stafettspringningar också.”
Elliot: 5. ”Mysigt att spela med hela familjen och fika lite efteråt.”
Movitz 3000. ”Det var så bra!”
Lykke: 10. ”Bra. Fast jag gillar bättre att gunga ända upp i himlen.”
4 kommentarer
Det kommer vara knepigt att utse vinnare i betygsracet…
Haha. Ja jösses. Ungarna räknar lite på sitt eget sätt.
Hej
det är väldigt roligt att läsa om ditt experiment. Det inspirerar och jag ska försöka i samma anda med min familj.
Jacobina
Vad roligt! Jag tror det här 3-månaderskonceptet är rätt bra, för då finns det en början och ett slut. Efteråt tar man med sig de vanor som känns bra. Lycka till!