I fredags kväll höll jag ett litet anförande i IOGT-NTO-huset i Västernäs på Väddö. Och om man inte räknar den fantastiska kören i kyrkan i Västerås härom veckan – så var det faktiskt första gången jag hade förband.
Frälsningsarmén klämde i så det sjöng i hela huset.
Jag var så himla trött när jag kom dit efter en ganska hektisk vecka.
Och vårt sommarhus på Väddö hade visat varför det kallas sommarhus. Det var minusgrader. Inomhus.
Så det var skönt att komma in en stund i värmen i IOGT-huset. Vi tinade upp och piggnade till med en gång.
Kanske var det eldsjälen Inga Gustafsson som värmde upp hela huset och församlingen själv, med sitt varma hjärta. Hon har varit verksam i föreningen sedan 1938.
Jodå, ni läste rätt. Nittonhundratrettioåtta.
Så hon vet både det ena och andra om de boende i trakten.
Och enligt Helene så har hon lattjat innebandy med ungdomarna i föreningen i en herrans massa år. Fram tills alldeles nyss stod hon själv i mål (!), men sedan sa kroppen ifrån.
Men med käppens hjälp lyckades hon leka med mina tre ungar också. De älskade henne. Och de sjöng med i Frälsningsarmens låtar och klappade takten som om de aldrig gjort annat. Movitz uppfann ett eget instrument på sin plastpåse med julgranskulor som han fyndade på loppisbordet.
Så ett hjärtligt tack Inga och Kjell och ni andra i Västernäs. Det var en riktigt mysig fredagskväll i Roslagens famn.
1 kommentar
Inga ordnade även friidrottstävlingar för barn och ungdomar inom IOGT-NTO-rörelsens Stockholmsdistrikt, som min man brukade vara med på som barn. Han brukar berätta om hur han som ung tonåring njöt av att de Inga och de äldre tjejerna springa 60 meter, med skumpande bröst. 🙂
När jag för ett par år sedan träffade två unga filmare i Rwanda visade det sig att de var från Väddö. De, liksom ungefär alla barn på Väddö, hade varit med i juniorerna som barn, och brukade fortfarande ställa upp på innebandyn när Inga kallade, trots att de inte alls var med i IOGT-NTO längre.
Inga är en riktigt, riktigt cool kvinna och har med all säkerhet betytt enormt mycket för flera generationer ungar som av olika skäl har behövt en extramamma eller -mormor.