Det slår aldrig fel. Så fort modern kommer innanför dörren så bryter kakafonin ut. Nu ska det sägas. Allt fadern och modern har sett och hört och läst och över huvud taget har TÄNKT under hela dagen – nu måste det sägas! Och det fort! Helst ska hon inte få av sig skorna först.
”Heeej!” säger barnet och modern lyfter upp honom i famnen och pussar på honom.
”Hej”, säger fadern med en diskhandduk över axeln.
”Hur har ni haft det?” säger modern.
Hon hade tänkt att fadern skulle få en puss, han också, men han tar ett så djupt andetag att hon missar och så kommer det, som en lavin:
”Jo först var vi i lekparken och träffade Vera och Henrik och de har visst tittat på en ny lägenhet en fyra vid Fridhemsplan det var visst ett väldigt litet kök så det får de slå ut och de hoppas få det för två miljoner och sedan gick vi och handlade välling och gröt och mjölk och fil men jag glömde bröd har du köpt bröd jaså inte? Han bajsade på konsum men det gick ju inte att göra något åt för jag tänkte inte stå där och dra av overallen så han fick sitta med bajs i rumpan på pulkan och det var visst inte så populärt för han försökte kliva ur hela tiden. Och när han tjöt som mest träffade vi Bosses pappa och han säger att det är värre än någonsin men det säger han ju jämt han bara jobbar och jobbar och nu har han visst en gymnasieklass också som han ska guida runt och jag fattar inte hur de får ihop det…”
Modern vet att hon inte kommer att få en syl i vädret om hon väntar på att han ska tystna. Och eftersom hon har så taskigt minne så är det lika bra att hon säger det med en gång för annars kommer hon att glömma det innan hon har fått av sig andra skon.
”Ja, vi hade möte på kontoret i dag och det gick bra, förlaget ville visst ha en pdf-fil av manuset kan du skicka det tror du?”
”Okej, men jag har precis bokat tvättstuga, så jag tar det först och jag tvättade förresten hans täcke skulle tennisbollen vara med när man tvättar också eller var det bara när man torktumlar?”
”Bara när man torktumlar och jag fick en inbjudan till glöggparty hos Anna och Roger, den första kan vi gå på det? Har du bilkörning då eller har han ätit bra i dag förresten vad åt ni till middag? Har det varit körigt, hur är det med tänderna?”
”Han har ätit bra, jag kör på förmiddagen klockan 08.45 den första och tänderna är det nog okej med var var jag någonstans, jo Bosses pappa, ja, sa jag att han var jätteförkyld också. Joodå och han kommer nog att springa rakt in i väggen snart som han håller på och…”
Här inser barnet att han aldrig i helsicke kommer att få någon som lyssnar på hans joller om han inte överröstar alltihop, så han lägger i en högre växel och jollar för full hals.
”ÅÅÅDIIIDOOOODIIIIIÅÅÅÅÅDDDIIIDOOOOOOOO!”
Samtidigt ringer telefonen och på tv:n sjunger någon alldeles för högt på finska och till slut blir det bara för mycket.
”MÅSTE VI SÄGA ALLTING DE FÖRSTA MINUTRARNA NÄR JAG KOMMER HEM?!”
Fadern och barnet tittar förvånat på henne. Vad tog det åt henne? Hon har nog haft det jobbigt på sitt arbete. De suckar och himlar med ögonen… ja se kvinnor… och går och gör en ny flaska välling.
