Alex Schulman har blivit pappa. Om det nu har undgått någon. Och han skriver så fint. Jag visste det. Jag visste det så fort jag såg hans första blogginlägg om sin egen pappa. Då skrev jag en krönika i Metro och sa att han borde skriva en bok. En riktigt bok, om sin pappa.
Och så gjorde han det.
Den är fantastiskt bra. För han är ju en begåvad pojk, den där Alex. Och ganska orädd. Han har en skön respektlöshet när han betraktar livet. Som ibland slår fel – men när den slår rätt är den tankvärd.
Som hans inlägg om alla grattishälsningar han fick på BB – på sms.
Han fick inga blommor. Ingen ringde.
Jo, en – Björn Ranelid, som han knappt känner.
Och frågan Alex ställer lite indirekt sådär är ”Varför har vi slutat prata med varandra?”
Ja, varför har vi det?
1 kommentar
Fast om han skickar sms från bb så hade jag inte heller ringt. Man antar ju att de har fullt upp just då, så man ringer/hälsar på några dagar senare.