Hoppet står till mamma Schulman

Första gången jag läste familjen Schulmans bloggar tittade jag häpet på min man.
”Men det här är ju bara ren skit.”
Han nickade.
”Ja, men de har 200 000 läsare…”
Tvåhundratusen.
Jag suckade och försökte läsa skiten igen.
Men det blev inte bättre. Jo, lite. När de skriver om saknaden efter sin pappa händer något. Då blir det på riktigt.
DN skriver om dem i dag. Familjen Skitma… förlåt Schulman.
Mamma Lisette verkar vara en tuff brud. Hon håller i princip med mig. Trams! ryter hon. Och skäms inte för att säga det i direktsändning. Så nu står allt mitt hopp till henne. Det är nog bara hon kan få ordning på grabbarna boys.

Det går inte att kommentera längre.