Det finns miljoner böcker i förlagsvillan. Alla verkar dedikerade av författarna. Till och med Linda Skugge har varit här. Fast inte här. Utan på Snäckudden. I augusti 2000. Hon har lämnat en pocketbok efter sig. Saker under huden.
Jag bläddrar i den. Den inleds med ett långt testamente, daterat 1997.
”De enda som får komma på begravningen är min make och min syster. INGA andra släktingar får komma för de är inte bjudna. Min make får inte gå med på någon som helst övertalning från min sjuka släkt. Jag säger att de inte får komma, så då får de inte komma. Gud vad skönt att som död kunna bestämma över er.”
Hahaha.
Hon är för skön. Varför skriver inte fler sådana testamenten?
Lindas testamente borde kunna användas som förlaga till alla som ska skriva ett – och som vill hämnas lite.
2 kommentarer
Fast jag tycker tvärtom. När man väl är död kan dom väl få bestämma bäst dom vill???…
Är hon så säker på att dom vill komma då?