Warning: Constant WPLANG already defined in /home/granding/flytt.hillevi.nu/wp-config.php on line 69
Är han lat eller bara drabbad av ÅNK? – Hillevi Wahl

Är han lat eller bara drabbad av ÅNK?

(Krönika i Allas veckotidning, november 2008)

Lycka är en god hälsa och ett dåligt minne, sa en gång Ingrid Bergman. Jag är beredd att hålla med. Men det kan bli rätt opraktiskt att ha taskigt kom-ihåg..
Min man glömmer allting. Speciellt när jag ber honom göra något. Tror du att han gör det för att jäklas, eller är det åldern? undrar Gunnel i Nacka.
Nu är jag ju ingen doktor i neurologi, men just det kan vara ett fall av ÅNK, Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet, som Cecilia Hagen beskriver så träffsäkert i sin senaste bok ”Kulla Gulla stretar vidare”:
”Man är på väg att skriva en matlista men först måste man hitta ett papper och en penna och när man letar efter detta blir man varse räkningen man lagt på datorn och när man slår sig ner för att betala den via internet halkar man i stället in i sin mailbox och där finns en inbjudan till ett kalas och då minns man att det var någon annan tillställning på gång i helgen, vems var nu det, och man går iväg till anslagstavlan i köket för att titta efter och på vägen dit upptäcker man att frukostdisken står framme och då plockar man in den i maskinen och då upptäcker man att disktabletterna är slut och då inser man att man bör skriva en lista och just som man ska plocka fram papper och penna…”
Ja, och så där håller det på.
Kaffe ska tydligen vara bra för minnet. Liksom fisk och curry. Äter man fisk med ris och curry och avslutar med en kopp kaffe borde man således bli rena Einstein. Men jag tror mer på att sova gott om nätterna.
För sömnbrist är ingen hit för oss som vill försöka komma ihåg vad det nu var som vi inte skulle glömma. Det vet varenda människa som har varit småbarnsförälder. Att försöka ta med sig soporna när man går till dagis under den tröttaste perioden är som att be om problem. Antingen kommer man till dagis med en påse sopor. Eller också har man försökt kasta ner barnen i sopnedkastet. Eller också blir det som för min man: Han kom till jobbet med blöjpåsen. Det var inte heller så populärt.
Men han hade platsat i de Tankspriddas riksförbund, TRF. Jodå, det finns faktiskt ett sådant. Det räcker att man glömmer mobiltelefonen eller glasögonen hemma för att bli medlem. Glömmer man att ta med sitt barn blir man hedersmedlem.

Som trebarnsmamma kan jag tycka att det är lite tvivelaktigt att bli hedersmedlem på sådana premisser. Bättre är då TRF:s lista på tips och tricks i sin skola för tankspridda:
1. Lägg alltid nycklar, plånbok och andra viktiga saker på en bestämd plats.
2. Gör listor. Stryk saker på listan när de har gjorts.
3. Lär dig att prioritera: Om du har tio saker att göra, men bara tid för tre…
4. Programmera in kom-ihåg för viktiga födelsedagar på datorn eller mobilen . Gör det genom tjänster som på www.smsit.se, eller www.birthday.com.
5. Skriv in alla koder på ett lösenordsskyddat dokument. (Och glöm för allt i världen inte dokumentets namn och lösenord!)
Så kära Gunnel, se till att din man äter ordentligt med fisk och sover gott om nätterna. Ge honom sedan denna lista. Skulle han trots detta inte komma ihåg vad han skulle göra, så handlar det snarare om ren lättja eller en annan förkortning ur Cecilia Hagens bok: CRAFT, Can’t Remember a Fucking Thing.