(Krönika i Allas Veckotidning, julnumret 2008)
(Ja, jag vet att det är lite off season. Men det går även att applicera på påsk eller midsommar. Eller valfri storhelg:)
Julhelgen sätter de flesta familjer på stora prov. Nio av tio småbarnsföräldrar uppger att julhelgen är den högtid som de bråkar mest om, enligt en undersökning.
Hur överlever man julen? undrar Ann-Catrin i Norrköping.
Jo, man ska stanna hemma och göra så lite som möjligt. Och undvika alkohol.
Jag minns när vi hade fått vårt första barn och skulle kuska ner till svärmor i Borås med hela julpackningen. Det var vi och tjugo sönderstressade barnfamiljer till, som stuvades in i en av SJ:s boskapsvagnar. Så fort tåget kom in på perrongen blev det slagsmål om de få platser som var avsedda för barnvagnarna, resten fick bara stå i vägen. Och det gjorde de, för varje barnfamilj hade med sig en miljon julklappar som skulle försöka pressas in på bagagehyllorna. Det blev naturligtvis huggsexa om varenda millimeter där också. Folk trängdes och barn skrek. Och det hostades och snuvades och någon stackars barnlös människa som hade råkat få en plats i detta inferno satt och skällde på allt och alla för att vi inte kunde få tyst på våra barn.
Behöver jag säga att vi var genomsvettiga innan vi hade lämnat Stockholms central?
Och sedan var det tågbyte i Herrljunga…
Ovanpå detta kommer sedan alla dessa Förväntningar man har på julen.
”Kan vi inte ha det lite trevligt när vi nu för en gångs skull är tillsammans!”
Vem har inte hört den fina repliken? Och rent fysiskt så ska man klämma ihop sig, tre personer i ett litet rum med en smal liten säng där barnet skriker hela natten för att han är mörkrädd. Och man måste gå i ständig skräck för att lillpojken ska ramla nerför den branta trappan eller slå sönder farmors fina porslinssaker. Och alltid är det någon unken familjehemlighet som ligger och jäser under mattan.
Men på dagarna ska vi ändå sitta där, bleka och hålögda och umgås och äta sill och potatis och julvört och julost och julgröt och julskinka och Aladdins chokladpraliner och dricka julmust och julöl – och en liten nubbe! – tills det sprutar ur öronen och byxorna håller på att sprängas.
Och det är såklart ingenting mot alla de bekanta som stressar runt mellan femton julbord hos olika svärföräldrar, styvmammor, plastpappor och annat löst folk.
Men efter två sönderstressade jular sa vi stopp. ”Nästa jul så stannar vi hemma. Vi rör oss inte ur fläcken. Vill någon komma hem till oss är de välkomna, men vi flytt int!”
Och vad underbart det är! Vi kan såsa omkring i mysbyxor och bara köpa hem precis den maten vi vill äta. Någon alkohol med tillhörande konflikter har vi helt tagit bort. Jag tillhör dem som tycker att alla barn har rätt till en vit jul.
I stället för att kuska runt till släkten har vi adopterat en annan familj som har sin släkt i Brasilien – och bor på bekvämt krypavstånd. Papporna i familjen ”tomtar” för den andres barn och sedan äter vi gemensam julmiddag på kvällen. Med ett svensk-brasilianskt julbord. Fantastiskt gott och trevligt. Eftersom vi har tre barn vardera vid det här laget så är varenda kvadratmeter är barnsäkrad och vi behöver inte ens oroa oss för att något ska gå sönder.
Men bäst av allt: Efteråt kan vi tacka för maten och åka hem till oss. Och ta på oss mysbrallorna igen.
