Warning: Constant WPLANG already defined in /home/granding/flytt.hillevi.nu/wp-config.php on line 69
Vågar jag berätta att jag är nykter alkoholist? – Hillevi Wahl

Vågar jag berätta att jag är nykter alkoholist?

Krönika publicerad i Allas Veckotidning 2010)

När jag håller föredrag brukar jag inleda med att säga att ”jag heter Hillevi Wahl och jag är journalist och författare och trebarnsmamma och alkisbarn och gammal matmissbrukare – och allt det där är jag förbaskat stolt över!”

För mig, som har skrivit böcker om det här och pratar om det hela tiden, på seminarier, i intervjuer, i tv och radio, så är det så självklart nu. Att vara stolt i stället för att skämmas. Men så är det inte för alla.

”Jag är nykter alkoholist sedan fem år tillbaka och jag funderar mycket över hur det påverkar mina barn. Jag vill själv vara öppen med det, men jag är rädd att mina barn råkar illa ut i skolan. Hur tänker du kring det?” undrar Mats i Lund.

Vet du, jag tror att det är vi vuxna som laddar det här med för mycket skuld och skam. Och då plockar ungarna upp det, vare sig vi säger det högt eller inte.
Jag tror att vi måste göra precis tvärtom, prata om det som om det gällde vad vi skulle ha till lunch. Lika odramatiskt som ett par fiskpinnar: ”Jag är nykter alkoholist, ska du ha spenaten på eller bredvid fiskpinnarna?”
Det är jättebra att vara öppen om det. För våra egna barns skull och för alla de andra barnen skull, de som också växer upp i familjer där det finns missbruk eller psykiska sjukdomar.

När jag växte upp kände jag mig så himla ensam. Ensam i allt ansvar, i alla lögner, i oron. Ensam i sveken och utsattheten, ensam i det surrealistiska att det bara var jag som såg den vita flodhästen i rummet. Fast mamma och pappa drack helt öppet, åtminstone i början, kom bakfulla till jobbet, drack sig medvetslösa – så var det ingen som tycktes se det jag såg: Att det här var helt åt helsicke. Till slut trodde jag att det var jag som var galen. Att det var mig och min hjärna och magkänsla som det var fel på.
Så jag skämdes och höll tyst. Inte förrän jag blev vuxen insåg jag det fanns många andra klasskompisar som gick igenom samma elände som jag. Tänk om jag hade vetat det då! Vilken befrielse det hade varit. Vilken lättnad.
När jag föreläste i en kyrka i Stockholm för något år sedan, så var det en mamma där som berättade om sin härliga son. Han var runt 8-10 år och satt i klassrummet när det kom ett par poliser och skulle prata droger och alkohol. De kastade väl ut en rätt retorisk fråga om det var något av barnen som visste någon som tog droger eller drack för mycket.
Och då viftade den här lille killen entusiastiskt med sin arm och tjoade: JA MIN PAPPA ÄR ALKOHOLIST!
Jättestolt! För att han äntligen kunde tillföra något.
Den här mamman var så himla glad över att hon hade kunnat förmedla det till honom, att det här inte var något att skämmas över, tvärtom.
De fick såklart igång världens bästa diskussion i klassen efteråt, för då var det ju någon annan som vågade säga att ”jaa, min morbror… och min farfar… och jag vet en som…” Helt underbart. Så önskar jag att alla missbrukarbarn hade det.

Så bort med all skam! Och börja prata. Mats, du kommer att bli förbluffad över vilken värme och nyfikna intresse du och barnen kommer att mötas med. Du kommer att bli allas idol, jag lovar.

3 kommentarer

Hej!!mina värsta fiender är min familj. 3 st av mina syskon dricker alkohol och kan inte sluta. De är precis som våran elaka mor. Som inte kan sluta.Drika alkohol
min mor slog mig upp till 34års åldern. Då man var hos henne och besökte henne.
Hon gillar inte mina barn. Har tre st söner, på 14, 12, 6år.
Jag har 6 st syskon sammanlagt; jag är mellan dottern.
Min lillasyster och mor, älskar att förstöra för mig, då de ser att jag har de bra och talar sanning. Då vill de trycka ner mig. Min syster och mor slog mitt yngsta barn en gång så att han fick näseblod. Jag har fått nog av allt detta de gjort mig så jag har sagt upp all kontakt. Har jag gjort fel? Min lilla syster har bipolär och
manodepressiv sjukdom. Jag ville inte utsätta mig och mina egna barn för fara längre så jag har nu sagt upp all min kontakt, med mina syskon. Har bara lite kontakt med min ene storebror. Hans hjärta består fortfarande.
Hälsningar
Kristina

Kommentar!
Jag var nog ett oväntat barn, som inte var önskat.
Men har lärt mig att detta, detta var inte mitt fel utan de vuxnas. De hade ett annsvar men detta förstörde dem. Inte bara för mig utan deras barnbarn också.
Föräldrar, som dricker alkohol de har ett stort annsvar.
Kvittar hur gammla barnen är.
Varför kan de då inte ta detta stora annsvaret. Ge dem kärlek och trygghet.
Jag har gjort dett. Jag älskar mina barn.

mvh: Kristina

Min mamma är en alkoholist,min lillasyster;lillebror,älste storebror likaså.
De ser ner på dem som lyckas.
De ger ingen kärlek.
De bara tar och tar.
De gillar att bråka förtränga hänelser.
De har aldrig tallat sanning för någon.
De skyddar varandra.
Det som är sant,suddas ut.
De låtsas som inget har hänt.
Om någon som blir misshandlad,
i våran familj av tex våran mamma,
då försvarar de henne och kan säga.
Du slog dig själv. Du får skylla dig själv ha ha ha…………….
De är allt en alkisfamilj har att säga.
Till de som aldrig blev som dem själva.
JA ORDET:ALKOHOLIST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sign:Kristina