Kadhammar om Liza-drevet

I går var det ett seminarie på Kungsgatan om Liza Marklund-affären. Jag skulle ha gått, men fick förhinder. Så nu läser jag i Dagens Media i stället. Och är glad över att jag inte gick dit:

Peter Kadhammar, en av mina största förebilder, en man som alltid står rak i ryggen, skriver:

”En journalist reste sig och frågade när vi får se Liza Marklund i medierna, det vill säga när ska vi få se henne i teve, antingen gråtande be om förlåtelse eller bli strimlad av en skicklig utfrågare. – Någon som vill gissa? frågade moderatorn Gunilla Kinn. Från att ha varit ett helgon har Liza Markund blivit skurk som kan behandlas hur som helst. Har hon en personlighetsstörning? frågade en kvinna i publiken. Då förstår ni hur tonen var. Detta är den verkliga mediala skandalen i Sverige: Att ingen genomskådat Gömda tidigare är otroligt men typiskt. Först mumlas det men ingen kollar, ingen skriver. Om skandalen briserar vänder flocken och alla vill vara med och kasta sten. Det är ta mig fan likadant varenda gång.”

3 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Ibland undrar man om man varit på samma evenemang. Kadhammar är säkert bra, men jag kan för mitt liv inte tro att han i just det här fallet är representativ. Diskussionen var bitvis het, med drag och spänning, ex vis en högst befogad debatt om (och inom) TV4’s hantering av Widebecks inslag.
    Se t ex Sydsvenskans Andreas Ekströms blogg: ”Det var spännande, bitvis riktigt bra /…/” http://www.andreasekstrom.se/2009/01/14/efter-neo/ .
    Paul Ronge är inne på samma spår: ” Jag var på Neos debatt idag om Liza Marklund. Den var oerhört intressant /…/” http://www.rongekom.se/?p=530 Så Kadhammar är inte representativ.
    Nej, det var inte drevstämning i förstone. Däremot flera engagerande redogörelser, bl a från Elisabeth Hermon, Monica Antonsson och Mias son Michael Hjortsberg. Kadhammar verkar helt ha missat cloun i det här och väljer istället att dissa Hermons starka berättelse istället för att fråga sig vad man kan dra för slutsatser av den. Han VILL nog inte. Men att drevkänsla skulle varit det dominerande intrycket. No way! Du skulle trots allt ha varit där själv trots allt.

  2. Hej Hillevi,
    Jag har stor respekt för Peter Kadhammar som jag tycker är en av Sveriges bästa reportrar (och en av mina idoler). Men i den här texten tyckte jag faktiskt att han hamnade lite snett.
    Detta skriver jag som djupt partisk/i egen sak, eftersom jag var moderator i debatten – och i besvikelse över att ha blivit dissad av min idol – men jag tycker att vi diskuterade många andra saker, som han inte nämner. Just för att det inte skulle bli ett drev.
    Exempel på frågeställningar som diskuterades:
    • Hur redaktioner (t ex AB, TV4 och Sydsvenskan som var där) hanterar människor som på olika vis känner sig förfördelade i medierna och upplever att de inte får komma till tals när de hängs ut (med Elisabeth Hermon och Erica Lejonroos som exempel).
    • Vilket ansvar redaktioner har för att kolla en historia som en intervjuperson kommer med (TV4:s Lennart Ekdal kommenterade sin intervju med ”Mia” i TV4 i augusti)?
    • Varför ingen redaktion utom TV4 och P1:s Medierna tagit sig ända till Oxelösund för att bekräfta eller dementera eller undersöka bilden som Monica Antonsson ger (först nu har Expressen kommit dit), alltså varför medierna håller sig på sina redaktioner.
    • Hur medier nyhetsvärderar böcker som kommer från okända förlag och av okända författare, i jämförelse med kända statuspersoners böcker.
    • Varför medier inte följer upp andra mediers avslöjanden, eller ger dem en motbild (exemplet Elisabeth Hermon).
    Jag tycker att vi tog avstamp i den aktuella debatten, men att det även blev mer principiella resonemang. Visst ifrågasattes det också varför Liza Marklund inte vill förklara sina metoder och sin berättarteknik mer än hon gjort, och det tycker jag är en rimlig frågeställning. Mest med tanke på att hon är journalist/debattör/författare (d v s i sammanhanget ingen privatperson) och hur hon själv kritiserat journalister för att inte ta kritik (http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.638269/journalister-ska-inte-kunna-komma-undan). Det är helt enkelt oprofessionellt att inte ta den här debatten tydligare. Hon har duckat för stora sjok av kritiken i sina debattinlägg (t ex om Elisabeth Hermon och bilden av muslimska män).
    Men det är mycket möjligt att det uppstod drevkänsla i tisdags. Jag kollade med några kompisar och bekanta kolleger som var med vad de tyckte, och en av dem skrev:
    Nej, jag uppfattade det inte alls som en häxjakt, det är totalt överdrivet. Ni var oerhört tydliga med att Liza et al var inbjudna men inte ville komma, det är heller inte konstigt att man känner för de som är på plats, dvs Elisabeth och Mikael. Det var deras dag och de förtjänade den verkligen.
    Folk dras med, som i alla goda historier. Det blev en het stämning där inne, men att kalla det häxjakt är ju urkonstigt, då problemet mer har varit att dessa människor inte kommit till tals på flera år. Ni/du försökte ju dessutom hela tiden lyfta diskussionen till en principiell nivå, smutskastandet bestod i så fall en del fniss ur publiken för (de tre damerna bakom mig blommade ut i cyniska fniss PMellanåt, men so what?)
    Kadhammar har ju en poäng med att journalister lätt går i drev, men jag tycker inte det är häxjakt att någon frågar om hon är personlighetsstörd, det är en ganska relevant och seriös fråga, man undrar ju hur hon tänkt.
    Jag kan erkänna att jag saknar distans till alltsammans, vilket förstås gör det lättare att dras med i ett drev. Jag har heller aldrig någonsin lett en debatt på det här viset tidigare, och var en aning överrumplad över att det seminarium som jag började planera i mitten av december råkade kulminera just de dagar när mediedramaturgin annars stod på topp.
    Om du vill ta del av diskussionen i efterhand, och se om du fortfarande håller med Peter Kadhammar och rubriksättaren i Medievärlden, så finns den via magasinet Neos hemsida.
    Tack för ordet och hej,
    Gunilla Kinn

  3. Nu ser jag att min citatmarkering inte följde med i klippet. Detta var tänkt som citat:
    ”Nej, jag uppfattade det inte alls som en häxjakt, det är totalt överdrivet. Ni var oerhört tydliga med att Liza et al var inbjudna men inte ville komma, det är heller inte konstigt att man känner för de som är på plats, dvs Elisabeth och Mikael. Det var deras dag och de förtjänade den verkligen.
    Folk dras med, som i alla goda historier. Det blev en het stämning där inne, men att kalla det häxjakt är ju urkonstigt, då problemet mer har varit att dessa människor inte kommit till tals på flera år. Ni/du försökte ju dessutom hela tiden lyfta diskussionen till en principiell nivå, smutskastandet bestod i så fall en del fniss ur publiken för (de tre damerna bakom mig blommade ut i cyniska fniss PMellanåt, men so what?)
    Kadhammar har ju en poäng med att journalister lätt går i drev, men jag tycker inte det är häxjakt att någon frågar om hon är personlighetsstörd, det är en ganska relevant och seriös fråga, man undrar ju hur hon*) tänkt.”
    *) Jag vet inte vem ”hon” syftar på här, Liza M eller Mia E. Men kan fråga den person som jag tror ställde frågan, för henne har jag fått låna en av böckerna av. Hon har känt sig djupt besviken över att det var så mycket i böckerna som inte stämde. Hon köpte flera exemplar av Gömda och trodde blint på den. /GK

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.