Om Liza-drevet

Hanne Kjöller har en bra ledare i DN i dag. Om drevet mot Liza Marklund.
Jag har många gånger hetsats om att jag borde skriva något om Liza och boken Gömda.
Men när ett helt gäng kräver att jag ska skriva något får jag en väldigt dålig smak i munnen. Och vill egentligen göra precis tvärtom. Drev har alltid gett mig en unken känsla.
Det känns så ofta att sakfrågan är av mindre betydelse – det är människan man vill åt. Och inte helt sällan är den människan en kvinna.
Jag känner inte Liza. Jag har egentligen en ganska nollställd relation till henne. Hon har sålt massor av böcker. Well, good for her. Det visar att det går.
Om boken är den ultimata sanningen vet jag inte. När var en bok någonsin helt sann?
När jag har skrivit böcker har jag utgått från min sanning. Med betoning på min. Och jag har alltid varit väldigt noga med att poängtera att om ni hade frågat vem som helst annan som förekommer i boken så kommer ni säkert att få en helt annan historia.
För så är det.
Inte ens två barn som växer upp i samma familj har samma bild av vad som hände när de var barn. Eller två människor i ett förhållande. Eller två elever i samma klass. För att inte tala om människor som står ännu längre från händelsernas centrum, som grannar och annat löst folk.
Dessutom är det helt omöjligt att skriva en totalt sann historia, eftersom verkligheten är många gånger krångligare än fiktionens. Man måste ta bort människor, man måste förenkla. Annars orkar ingen ta sig igenom boken.
Detta om sanningen.
Liza Marklunds val av agent är jag mer tveksam till. Men i dagens debattartikel i DN så ger hon åtminstone en rimlig förklaring till sitt ställningstagande.

4 kommentarer Skriv en kommentar