Om Liza-drevet

Hanne Kjöller har en bra ledare i DN i dag. Om drevet mot Liza Marklund.
Jag har många gånger hetsats om att jag borde skriva något om Liza och boken Gömda.
Men när ett helt gäng kräver att jag ska skriva något får jag en väldigt dålig smak i munnen. Och vill egentligen göra precis tvärtom. Drev har alltid gett mig en unken känsla.
Det känns så ofta att sakfrågan är av mindre betydelse – det är människan man vill åt. Och inte helt sällan är den människan en kvinna.
Jag känner inte Liza. Jag har egentligen en ganska nollställd relation till henne. Hon har sålt massor av böcker. Well, good for her. Det visar att det går.
Om boken är den ultimata sanningen vet jag inte. När var en bok någonsin helt sann?
När jag har skrivit böcker har jag utgått från min sanning. Med betoning på min. Och jag har alltid varit väldigt noga med att poängtera att om ni hade frågat vem som helst annan som förekommer i boken så kommer ni säkert att få en helt annan historia.
För så är det.
Inte ens två barn som växer upp i samma familj har samma bild av vad som hände när de var barn. Eller två människor i ett förhållande. Eller två elever i samma klass. För att inte tala om människor som står ännu längre från händelsernas centrum, som grannar och annat löst folk.
Dessutom är det helt omöjligt att skriva en totalt sann historia, eftersom verkligheten är många gånger krångligare än fiktionens. Man måste ta bort människor, man måste förenkla. Annars orkar ingen ta sig igenom boken.
Detta om sanningen.
Liza Marklunds val av agent är jag mer tveksam till. Men i dagens debattartikel i DN så ger hon åtminstone en rimlig förklaring till sitt ställningstagande.

4 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Har Marklund verkligen varit helgonförklara, tror inte det. Såg henne på en sådan där dag när många journalister/föredragshållare ska ge oss vanliga trälar en kick och jag måste säga liksom mina arbetskamrater som var med denna dag tyckte att hon var ett enda självgott JAG. Ganska många människor har tyckt att hon skarvat och haft en del märkliga åsikter, men i media har hon verligen hållits om ryggen. Jag har aldrig läst Gömda, tycker inte om s k sanna historier. Att man nte kan skriva den objektiva sanningen stämmer men måste man förstöra andra människors liv så som det förstördes för denna Elisabeth.Här finns ju dokumentation.

  2. Situationen upprör mig av några olika anledningar. Och det är för mig, OBEGRIPLIGT, att de anledningar jag här ger till detta inte fått mer utrymme i debatten. Det är lätt att bli arg för att historien inte är sann och det är självklart vansinnigt att hon sålt miljoner böcker under falsk flagg. Upprörande att Liza Marklund lever lyxliv för att hon kallat en bok sann när mycket är påhittat? Hade historien hade kallats något annat än sann hade den GARANTERAT inte sålt lika mycket böcker. Det är upprörande i sig.
    Och, viktigast av allt. Mannen med de svarta ögonen är den onde. Norrlänningen är självklart den gode. Den elaka mannen med de svarta ögonen ägnar sig i boken bland annat åt kast med liten bebis (som ju aldrig har hänt) medan norrlänningen är den lugna, fina och trygga. Att norrlänningen egentligen är från Chile, också han en utlänning, passade inte in i beskrivningen av en god människa, så det togs bort och ändrades på. Han fick istället bli norrlänning, urtypen för den lugna, trygga och goda människan. Jag är fullkomligt övertygad av att denna ändring är gjord mycket medvetet. Hur kan detta inte uppröra?

  3. Situationen upprör mig av några olika anledningar. Och det är för mig, OBEGRIPLIGT, att de anledningar jag här ger till detta inte fått mer utrymme i debatten. Det är lätt att bli arg för att historien inte är sann och det är självklart vansinnigt att hon sålt miljoner böcker under falsk flagg. Upprörande att Liza Marklund lever lyxliv för att hon kallat en bok sann när mycket är påhittat? Hade historien hade kallats något annat än sann hade den GARANTERAT inte sålt lika mycket böcker. Det är upprörande i sig.
    Och, viktigast av allt. Mannen med de svarta ögonen är den onde. Norrlänningen är självklart den gode. Den elaka mannen med de svarta ögonen ägnar sig i boken bland annat åt kast med liten bebis (som ju aldrig har hänt) medan norrlänningen är den lugna, fina och trygga. Att norrlänningen egentligen är från Chile, också han en utlänning, passade inte in i beskrivningen av en god människa, så det togs bort och ändrades på. Han fick istället bli norrlänning, urtypen för den lugna, trygga och goda människan. Jag är fullkomligt övertygad av att denna ändring är gjord mycket medvetet. Hur kan detta inte uppröra?

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.