Det var dags. Navelstumpen hade trillat av och bvc-Karin hade sagt att det var okej. I dag fick Lykke sitt första bad.
Vi plockade fram badbaljan och satte den tvärs över badkaret. Jag kände med armbågen flera gånger, så det blev exakt rätt vattentemperatur. 37 grader. Precis som i livmodern. Och droppade i lite barnolja för hennes torra fötter.
Storebror stod på helspänn.
”Tror du hon tycker om att bada?”
Han nickade.
Jag satt på knä i badkaret, med min arm under hennes huvud och ett stadigt tag om hennes vänstra lår. Långsamt, långsamt sänkte jag ner hennes kropp.
Hon såg förvånad ut. Oj! sa hennes fina mun igen. Men genast slappnade hon av. Det här kände hon igen. Vatten. Varmt vatten, runt kroppen. Mjukt och fint.
Oj! Hennes armar och fötter viftade lite lagom lyckligt. Som om hon genast ville sätta fart i en rejäl ryggsim.
”Hon tycker om det!”, sa storebror lyckligt och började hämta badsaker att leka med.
Lykke tittade mest fascinerat omkring sig och höll andan för varje varm vattenvåg som vällde in över hennes mage.
Jag fick skölja av hennes fina små hudveck, ett efter ett. Till och med bakom öronen.
Det var inte förrän jag tog upp henne som hon protesterade. Ilsket. Hon ville bada igen. Och kläder! Vad var det för trams?
Så hon fick ligga nakenfis, inlindad i ett stort badlakan en stund.
Finaste, lilla badflickan.
