Hanne Kjöller tycker att vi gnäller för mycket. Speciellt vi som är 40+, jobbar inom media och har skaffat barn sent i livet.
”JAG SER GÄRNA en individualiserad föräldraförsäkring, men fram till dess också mer av eget ansvar och perspektiv på eländesbeskrivningarna. Sverige är ett av de länder i världen där det är lättast för kvinnor att förena arbetsliv och familjeliv. Jag vet inte vad mer av lagstiftning man möjligen kan önska sig när vi redan har en rätt att gå ned i arbetstid och en rätt att med ersättning vara hemma och vårda sjukt barn.
Så sluta deppa. Gå hem och dofta ditt barn i nacken, känn på det mjuka sammetsskinnet, bit i en tå och killa henne tills hon storknar av skratt. Och gläds åt att under sisådär 20 alldeles för korta år få dela din vardag med denna bedårande lilla människa.”
Precis sådär tänkte jag när jag läste Bitterfittan.
Om att her-re-gud vad Maria Sveland gnäller!
Kanske är det för att jag är så förälskad i mina barn och min man just nu. Kanske ska jag läsa om boken sedan, när jag är lite förbannad och frustrerad.
För just nu tänker att bara att tack gode Gud vad jag har det bra! Får man lov att ha det så här bra? Får man vara så här lycklig? Välsignad med två fina, friska barn och ett litet knyte i magen? Det är ju inte riktigt klokt. Tack snälla. Jag är så tacksam. Tack, tack, tack.
