Skolborgarrådet i Stockholm vill tvångshämta barn som skolkar.
Jag frågade en mamma till en 17-åring som har det lite kämpigt. Hade det hjälpt?
”Nej, först måste man ta reda på vad problemet är. Tvång har aldrig hjälpt någon.”
Det är nog så.
Alla de som ska hem och ”tvångshämta” får gärna åka ut och kolla upp hur barnen har det, i stället. Många gånger så struntar vi bara i barnen. Låter dem stanna hemma, utan att fråga vad som är felet. Missbrukande föräldrar? Skilsmässokonflikt? Depression? Ångest?
Men åk hem till barnen, gör gärna det. Och sätt er ner och prata.
Och visa att ni bryr er om, att det betyder något om de kommer till skolan eller inte.
1 kommentar
Jag hade en depression när jag gick på gymnasiet, och skolkade en hel del under en period. INGEN frågade mig varför jag var borta så mycket. En lärare hotade med streck i betyg, men hon frågade inget om varför!?! Inte klokt. Tror inte jag hade mått ett dugg bättre av tvångshämtning, men det hade ju inte gjort något om någon frågat hur jag mådde. Mina föräldrar hade ingen aning eftersom jag dolde det väl för dem, men i skolan märktes det ju. Som tur var blev jag bättre efter ett tag, men tänk om jag inte blivit det utan istället blivit sämre? Självmordsbenägen? Hade ingen reagerat då heller????