Man ska ta alla chanser att fira. Så i dag firar vi Världsnjurdagen. Inte för att jag vet hur en världsnjure ser ut, men det verkar stort.
Eftersom vi upptäckte att Movitz hade fel på njuren redan i vecka 39 i graviditeten – något jag har skrivit om i ”Hjälp jag ska bli tvåbarnsmamma” – så vet jag hur mycket ett litet inre bönformat organ kan betyda.
Jag minns fortfarande den iskalla kyla som knöt om våra hjärtan när barnmorskor och läkare kallades in för att titta på ultraljudsmonitorn. Alldeles tysta och allvarliga. Full med cystor, sa de. Och jag tänkte cancer. Och världen rämnade en aning.
Men det var det inte. Och han är bra nu, säger läkarna, våran finaste Movitz, han ska bara gå på kontroller tills han är 18 år. För säkerhets skull.
Men en sak har jag lärt mig – och det har jag väl gemensamt med Daniel Westling med familj – och det är att man ska vara innerligt tacksam för de fina njurar man har.
Så klappa lite extra på era njurar i dag. Fira gärna med något gott.
