”Barnparadisen” är studier i dåligt föräldraskap

Astrid Lindgren skulle gråta om hon såg vad som utspelade sig i hennes egen värld i Vimmerby. Eller på Gröna Lund, Kolmården eller vilket annat ”barnparadis” som helst.
Ett välklätt par från Stockholm hade åkt ner till Astrid Lindgrens värld i sin jeep. Tydligen hade de satt sin treåriga flicka i intensiv potträning. Vilket innebar att de med våld tryckte ner flickan på en potta mellan bilarna på parkeringen och krävde att hon skulle kissa inför de andra besökarna.

Flickan vägrade naturligtvis, vem hade inte gjort det? Men föräldrarna fortsatte att skälla på henne och hålla fast henne på pottan. När flickan började gråta överlade föräldrarna med varandra:
”Visst stod det i boken att det var viktigt att markera?”
”Ja, just det.”
Alltså låste de in flickan i jeepen och gick därifrån. Den förtvivlade flickan höll på att riva hela bilen.
Föräldrarna hade gömt sig bakom ett plank. Efter någon minut sa de:
”Så där ja, nu har vi markerat”, och gick tillbaka.
”Det var bland det värsta jag har sett!” sa min väninna.
När hon ifrågasatte behandlingen av flickan sa de bara att det där skulle hon minsann inte lägga sig i.

Och hela Gröna Lund och Kolmården är som gigantiska psykologiska studier i dåligt föräldraskap där mammor och pappor oupphörligen skäller ut varandra inför barnen, barnen snurrar runt som helikoptrar på speed av allt socker och skitmat de tvingas äta – och sedan får barnen utskällningar för att de hellre vill leka en liten stund till än stå i en jättelång kö till matserveringen i Bamses värld.
Och ständigt upprepas det nya mantrat inom föräldravärlden: ”Det är viktigt att markera!”
Ibland undrar jag varför somliga åker i väg till dessa ställen. Är det verkligen för barnens skull, eller är det för att de vuxna vill kunna pricka av ett visst antal barnaktiviteter per sommar? För att de ska ha något att skryta med när de kommer hem? För att samla mamma- och pappapoäng?

Redan 1946 skrev Astrid Lindgren ett debattinlägg i tidningen Husmodern om en mamma som hotade sin son: ”Om du inte kommer nu genast så går jag ifrån dig och kommer aldrig mer igen. Och så kommer polisen och tar dig!”
”Första villkoret, om man vill ha ett harmoniskt och ’väluppfostrat’ barn, det är att se till att barnet lever i trygghet”, skrev Astrid.
Borde inte den texten tryckas upp på broschyrerna till Astrid Lindgrens värld?

+ ”Stora sexboken” av Helene Delilah och Malinda Flodman. Flatornas insiderguide till ett bra sexliv. Ett lyft för alla kvinnor, såväl hetero som homo.

Leif GW Perssons påhopp på kvinnliga deckarförfattare. Det har nog gått några säkringar i det proppskåpet.

2 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Det finns mycket man kan reagera över och säkert inte är som Astrid hade velat. Jag var på Astrid Lindgrens utställning i kulturhuset häromdan och blev tillrättasagd ”Det här är en vuxenutställning, barn kan vara på våningen nedanför…”.
    Jo, mina barn är väl lite lekglada, de är ju bara 1 och 3, men visst är det faschinerande med en utställning om Astrid Lindgren där barn inte får vara barn?
    P.S
    Det serveras väl knappt någon nyttig mat på Skansen, annat än till djuren då? Det blir till att packa massäcken…
    D.S

  2. Men herregud, hur ska det här lilla barnet någonsinn vilja gå på toa frivilligt efter detta?
    Har själv en tvååring som pottränas för tillfället och jag blir lika less varenda gång jag får höra om folk som refererar till böcker och ”förståsigpåare”.
    Lillkillen blir otroligt stolt över att ha kissat eller bajsat i pottan, det är stora WOW tillfällen och det känns mer rätt än att tvinga ett litet barn att prestera nått och om det inte funkar så ska man ”markera”
    Barn är individer, inte en leksak i massproduktion och därför bör de också behandlas därefter.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.