När jag hade gått fem dagar över tiden beslutade jag mig för att läsa Noréns dagböcker. Då hade jag redan prövat allt. Kånkat brädor upp och ner för fem trappor, traskat femton varv runt Kungsholmen och hoppat studsmatta. Ingenting hjälpte. Men ”En dramatikers dagbok” borde väl kunna få igång en förlossning, tänkte jag. Jag hade förväntat mig att jag skulle få läsa en massa snusk och snask om kända människor och kollegor och tycka synd om dem. Men efter några hundra sidor tyckte jag mest synd om Norén själv. Det är så gubbsjukt, alltihop.
Han avfärdar de flesta kvinnor över fyrtio med tillmälen som för gammal, osund, elak och bitter – eller också refererar han helt sonika till deras förlamade slutmuskel. Själv är han en ”känslomässigt kriminell” gubbe på femtiosex bast som blir handlöst förälskad i Kirsti, en skådis på tjugo-någonting, som är gift och har en tiomånaders son och är ”fräsch, söt och ljuvlig”. Hon har en grön klockad kjol, långa ben och målar läpparna, doftar ”som ett rent sköte” och som är så fantastiskt vacker och begåvad så det är inte klokt. Och när han trycker sin kropp PMot hennes – i rent regisyfte naturligtvis – så får han ”hela hennes kropp tillbaka” och håller på att svimma av upphetsning.
Samtidigt som han desperat försöker göra barn med sin egen hustru, kämpar med IVF-behandlingar, adoptionsansökningar och har ägglossningssex och de gråter varje gång hennes mens kommer. Bara det borde ju kunna få igång vilken förlossning som helst.
Men jag tvingas genomlida flera hundra sidor till av patetisk gubbsjuka, självömkan, tandläkarbehandlingar, spyor, avsugningar, hårda bröstvårtor på servitriser, två aborter och tarmbesvär (vad är det med alla dessa regissörer och deras tarmfixeringar?) innan min bebis också har fått nog.
I söndags kom hon ut. En underbar liten flicka som är… just det, fräsch, söt och ljuvlig.
Det är en gubbsjuk värld hon har fötts till. Noréntyperna finns överallt. Jag kan bara hoppas att hon aldrig måste trycka sin kropp mot någon som Lars för att få en roll eller ett jobb. För då vet jag åtminstone en som kommer att mörda denne någon – långsamt – med 1700 sidor gubbslem.
+ Passion for business – Carina Nunstedts nya, peppande succétidning för intelligenta kvinnor.
– Svenska soldater som köper sex under utlandsuppdrag. Skämmes, tamejfan!
