När lille Movitz kom till världen möttes jag ständigt av samma fråga: ”Vad blev det?” Jag häpnade varje gång. Vad trodde de att det skulle bli? En hundvalp, utomjording eller en elektrisk vips?
”Det blev ett barn!”, ville jag jubla. Ett friskt och fantastiskt litet mirakelbarn!
Men det lyssnade de inte på. Så fort vinteroverallen åkte på kom det igen:
”Vilken söt liten flicka!”
Jag trodde först att det berodde på att han hade så långa ögonfransar. De gick ända upp till ögonbrynen. Det var inte förrän flera månader senare jag insåg att deras flickteori byggde på att han hade en röd overall.
Jag ryckte bara på axlarna åt det. Movitz var lika fin som pojke eller flicka.
Andra skulle kanske ha tyckt att det var grovt könsdiskriminerande.
Ett företag blev nyligen anmält för sin marknadsföring med en flicka i rosa flanell och en pojke i skelettpyjamas. Kan pojkar ha rosa pyjamas? undrar Sven i Härnösand.
Ja, Sven. Det kan de. Min äldste pojke Elliot, tre och ett halvt, har ömsom rosa och ömsom blå pyjamasar. Kriteriet på ett sovplagg är snarare att de ska vara så sköna som möjligt.
Och brutalfeminist som jag är – så hade jag som plan att han skulle gå klädd i rosa, röda och blommiga kläder tills han blev arton. Men så råkade jag höra en radiodokumentär om just detta. Om föräldrar som använder sina barn som ett socialt experiment. Då blev jag alldeles beklämd. För våra barn är inga laboratorieråttor. Vi måste ha respekt för att de kan mötas av glåpord på dagis och i skolan – och att det måste vara jobbigt att ständigt behöva gå omkring och försvara sig.
Mycket handlar om attityden hos oss vuxna. Dagisfröknar har berättat att pappor har stormat in och rutit ”Min son ska minsann inte leka med dockor och dockskåp – för då kan han bli homosexuell!”.
I en familjetidning så vurmades det nyligen för städleksaker, för att barnen skulle lära sig att älska att dammsuga och vika tvätt. ”Ja, vad bra!” tänkte jag och tittade intresserat på minisopborstarna och ministrykbrädan och minitvättmaskinen i tidningen, ända tills jag såg namnet på pryttlarna: ”Girls only”.
Alla föräldrar som vill köpa en illrosa, snurrande, plingande tvättmaskin med namnet Girls only till sina söner räcker upp en hand! Nej, trodde väl inte det…
Pojkar ska uppenbarligen bara vara intresserade av leksaker i blått och svart, dödskallar, monstruösa figurer samt riddarborgar. Medan flickor ska gilla i princip vad för skit som helst bara det är rosa eller lila.
Inklusive cementerade könsroller.
Jag vill att mina barn ska ha tillgång till alla världar och alla leksaker. Sedan får de själv välja vad de vill leka med eller ha på sig.
Men jag tror också att vi kvinnor har ett enormt ansvar att föregå som goda exempel. Inte bara i vad vi köper för prylar – utan i allt vi företar oss. Eller som Emma Hamberg så klokt har sagt:
”Det är superviktigt för oss mammor och kvinnor att släppa taget. Vi måste släppa kontrollen för att få det roligare med oss själva och våra män, och inte gå och plocka strumpor hela dagen.”
