(Krönika publicerad i Allas Veckotidning, april 2009)
Länge har vi fått höra att vi curlar våra barn för mycket. Ett tag fick man nästan sätta sig själv i skamvrån om man sopade lite framför sina barn. Som om det var det värsta en förälder kunde göra. Men som vanligt handlar det väl om en balans.
När tycker du att man börja ställa krav på barnen? undrar Jenny i Karlstad.
Det gör man väl redan när de ligger i magen: ”Sluta genast sparka mamma i revbenen!” Eller när man har gått tio dagar över tiden med svår bäckenbottensuppluckring: ”Kom uuut nu, snälla bebis, innan jag kolar vippen.”
Men det kanske inte är det du menar med krav. Du menar förmodligen i betydelsen ”hjälpa till hemma”.
Jag tror inte att jag ställer några krav på mina barn alls. Eller också gör jag det hela tiden. Jag utgår ifrån hur de gör på dagis. Som det här med kringströdda leksaker.
”App-app-app! Ni får inte plocka fram någon ny leksak förrän ni har städat undan de här hundra andra grejerna.”
Tar man bara rygg på dagispersonalen brukar det mesta gå hem. Det ifrågasätter de inte. Himla fiffigt.
Sedan funkar allt mycket bättre om man förenar nytta med nöje. Som det här med att sortera strumpor. Inte så kul. Då har jag fått lära mig en lek av Susanne Liljenberg, som grundade affärskedjan Granit. Leken kallas strumpmemory. Allt man behöver är en himla massa omaka strumpor och en äggklocka. Man häller strumporna i en hög på golvet och sätter äggklockan på fem minuter och klara, färdiga, gå! Den som har hittat flest matchande strumpor på fem minuter vinner. Ni anar inte hur fort det kan gå att hitta trettio matchande strumpor.
Ett annat bra tips från Susanne är att göra ett legolakan. Två lakan sys ihop till ett stort tygstycke. I detta förvarar man allt lego. Gärna i en snygg korg. När det sedan ska plockas undan tar man bara tag i ändarna och häller ner allt mot mitten och snörper ihop. Lätt som en plätt. Det fixar till och med barnen. Och bra mycket enklare än att behöva tjata i varenda legobit i en låda. (För att inte tala om hur skönt det är att slippa få dem i hålfoten.)
Dammsugningen har inte heller varit några problem här hemma. Inte sedan femåringen kom på att man kan ställa sig grensle över utblåset och få varmluft i rumpan. Som sagt, det gäller att förena nytta med nöje.
Matlagning, då? Ja, där håller jag med fembarnspappan och tv-kocken Per Morberg:
”Om man själv tycker att det är roligt så smittar det. Och jag låter barnen få uppgifter som de klarar av. ALLA små barn tycker om att stå och diska, till exempel. Mina ungar har stått i timmar på en stol vid diskbaljan och hällt vatten över hela köket. Eller bakat pepparkakor så att vi haft mjöl under huden i flera år. Kan man stå ut med allt extra besvär som ungarna ställer till med så har man igen det i form av intresserade medskapare i köket då de är äldre”, har han sagt i en intervju.
Det är väl det som allting i grunden handlar om. Vårt eget tålamod med de små liven. Kan man bara stå ut med några liter mjöl i köket, eller vatten över parketten när treåringen har svabbat golvet, så är belöningen så fantastiskt stor när barnen lyser av stolthet:
”Mamma, jag klarade det!”
