Om rumpor

Modern och fadern var hembjudna till en annan barnfamilj som de nyss lärt känna. Detta inträffade inte alltför ofta, så modern var mån om att alla skulle trivas och ha det bra. Inte minst barnen.
Det gick över förväntan. Allt var mycket trevligt och avspänt – tills modern ville smita in på toaletten.
Den fyraårige dottern i familjen skulle absolut följa med.
Modern, som fortfarande inte är riktigt bekväm med öppna dörrar eller ens sällskap på toaletten, försökte säga ”nej jag vill inte” (storebrors nuvarande mantra), och stänga dörren lite försiktigt. Utan att klämma några fingrar eller att blodvite uppstod.
Men då stod fyraåringen och drog i dörren på andra sidan fem gånger innan hon till slut kom på den förlösande repliken:
”JAG MÅSTE OCKSÅ KISSA!”
Okej, modern ville ju inte att hon skulle kissa på sig utanför dörren (bad, bad mama) så tösen fick komma med in.
Naturligtvis tog hon sin potta och parkerade sig en decimeter framför modern, så hon riktigt riktigt kunde studera varenda mage och celluit på låren.
”VILKEN STOOOOOOOOR RUMPA DU HAR!”
”Jaha, joho, ja, jo, kanske det…”
”MIN MAMMA HAR INTE EN SÅ STOR RUMPA!”
”Nehej, vad bra för henne då”, sa modern lite ansträngt och försökte andas in sittfläsket.
”MIN PAPPA HAR OCKSÅ EN LITEN RUMPA!”
”Jaha. därserman.”
Modern turbokissade för att komma ut ur denna något jobbiga situation. Sådärja. Äntligen klar. Fort upp med trosorna!
Puh. Modern pustade ut medan hon spolade. Men lite för tidigt.
”VILKA STORA TROSOR DU HAR!”
Det var i det ögonblicket som modern bestämde sig för att aldrig, aldrig mer gå på toaletten hos någon familj som hade barn som kunde prata.