Hon sitter i soffan och kollar in snön. En liten stund. Sedan återvänder hon till koppen. Vilken konstig tingest. Vad kan det här vara? Lykkeliten är rena vetenskapskvinnan. Känner, luktar, smakar. Bonkar den i benet. Bonkar den i soffan.
Funderar en stund.
Tittar på snön igen.
Det där är också konstigt. Vad är det för vitt som faller?
Det måste jag också smaka på sedan.
Men den här andra vita grejen. Alltså. Med handtag. Vad har de den till, människorna? Livet är fullt av mysterier.
3 kommentarer
det där känns igen. allt som kan bonkas och bankas och skakas och viftas på – görs så…
Ååååååååååååå vilken helt underbar liten tjej man blir ju helt varm i kroppen och leende trots att man inte känner henne!!!
Jag är så glad!
Min sons pappa har varit drogfri i ett år nu och jag insåg för två år sedan att jag är alkoholist och har inte druckit sedan dess.
Framtiden är ljus!!!
Jag ska alltid vara nykter då kan jag höra alla barn skrika om de skulle skrika.
Du är bäst!
Gillar verkligen dig!
P.s våran son fyllde just tre år så han hann inte få så många år förstörda det tackar jag ”gud” för ofta ofta pfta.