Fadern ringer alltid varje morgon och avrapporterar till modern efter dagislämningen.
”Jo, det gick bra. Han var så glad så. De skulle ut och spela innebandy. Jag fick en puss, sedan vinkade han iväg mig.”
Det låter nästan exakt likadant varje morgon. Men modern insisterar ändå på att hon vill ha en rapport varje morgon. Så hon kan vara lugn sedan.
Men denna torsdag kom det ett tillägg.
”Men vet du vad fröken sa?”
”Nej?”
Modern blev genast orolig. Visst hade barnet haft ett konstigt skrubbsår på hakan när han kom hem från dagis i går? Visst hade barnet ojat sig och sagt ajajaj. Nu skulle hon säkert få höra att han hade fått blodförgiftning och att de borde åka in till akuten omedelbart. Modern hade redan börjat ta på sig kappan och skorna, trots att hon satt ner.
”Jo, hon sa: Men vet du vad vi glömde att berätta igår, Elliot?! Vi glömde ju berätta vad du gjorde i går!”
Vad gjorde han?! Vad gjorde han!? tänkte modern och hoppade upp och ned på stolen i hallen, med höger fot i vänster sko.
”Du gick ju på toaletten och kissade!”
Modern trillade nästan av stolen.
”Gjorde han?!”
”Ja, de hade kommit in på förmiddagen och så var blöjan torr och då sa fröken ”Vill du kissa på toaletten Elliot?” ”Jaha”, sa han och så gick de in på toaletten, du vet där de har den där lilla toaletten – och så stod han där och kissade! Jätteglad.”
”STOD HAN UPP OCH KISSADE?!”
Modern blev alldeles tårögd av rörelse. Hennes lilla stora älskade barn. Han hade stått upp och kissat! På toaletten!
”Fast jag sa till fröknarna att det vågar jag aldrig berätta för modern, för då börjar hon att gråta.”
Och det hade ju fadern alldeles rätt i.
