Andreas bloggar, apropå min krönika i Metro, om det här med att vara pappaledig:
”Varje gång jag läser om det här, är det alltid en massa som tar upp ”att det är så här för att pappan tjänar så mycket bättre”. De har helt enkelt inte råd att låta pappan få vara hemma med sitt eget barn.
Men om man då räknar på en lön där han tjänar ganska bra och hon ganska dåligt så får man fram att det skiljer ca 1000 kronor i månaden.
Nej, jag tror nog att det många gånger är andra faktorer som spelar in. Det kan vara att pappan tycker det är bekvämt att åka iväg på jobbet. Då slipper de det där ”jobbiga” på dagarna och får en stund på kvällen istället. En lagom stund. Kanske tror de inte att de ska klara det.”
Behöver jag skriva att Andreas ska vara pappaledig? Så mycket han bara kan, för att han ”tror att det är det underbaraste som finns, att vara hemma med sitt barn de första åren” och för att ”det är en chans man inte får någon mer gång”. Klok kille. We like.
2 kommentarer
Nej, det med 1000 kronor är fel, då räknar man litet tokigt.
Säg att en parten (man eller kvinna) tjänar 50 000 i månaden. Han/hon får max föräldrapenning på ca 26 000 (maxbeloppet). Om andra parten tjänar 15 000 blir föräldrapenningen 12 000 i månaden. Skillnaden blir 31000kr brutto mellan om ena eller andra är hemma. Det är rätt mycket mer än 1000kronor.
MEN, sen finns det ju inte några pengar i världen som kan värdera att få spendera tid med sina barn. Vi har en FANTASTISK förmån i Sverige att få vara hemma med våra barn, för både barn och föräldrar.
Nu räknade jag på ganska stor löneskillnad för att påvisa skillnaden, för jag är övertygad om att tusen kronor i månaden skulle det vara värt för nästan alla pappor att vara hemma.
Hej!
Det här skrev jag om pappaledighet i tidningen ”Med barn”. Det är en syn på saken.
http://zoulmedia.wordpress.com/2009/01/26/om-pappor/
MVH
Nils