Jag läser Liza Marklunds och Lotta Snickares bok ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.” Det är ganska intressant läsning. Men det är inte förrän på sidan 87 som jag lyfter på ögonbrynen. När Lotta Snickare berättar att hon anklagats två gånger på samma arbetsplats för att ha gått sängvägen för att få bli projektledare.
Jaså, du också.
När jag skulle anställas på en av våra största tidningar var det två manliga chefer som gick in till chefredaktören och hotade med att säga upp sig om jag fick jobbet.
Chefredaktören hävdade att jag var duktig och att han tänkte anställa mig i alla fall. Då stannade de två cheferna kvar och gjorde allt för att mina första år på tidningen skulle bli ett helvete. De lyckades ganska bra. Det var på den tiden när de fortfarande tittade på porrfilmer på nätterna och sportredaktionen betygsatte de kvinnliga sommarvikariernas sexuella bedrifter.
Tio år senare hoppade jag in som chef. Inte för att jag direkt ville, men jag hade hört så mycket om tjejer som inte vågade ta ansvar. Så jag tog ansvar. Det var inte så populärt.
Till jobbet hörde att lägga en nattrapport i chef-redaktörens fack varje morgon. Det var när jag skulle lägga in den där rapporten som jag såg mitt namn på ett papper i facket.
Det var en fullskriven A4-sida från en av cheferna som spydde galla över min inkompetens och som skrev att alla visste att jag bara hade blivit befordrad för att jag låg med chefredaktören. Samma brev låg i samtliga chefsfack. Jag blev alldeles iskall. Vad skulle jag göra nu?
Jag gick in till chefredaktören och frågade.
”Äsch, du och jag vet ju att det inte är sant”, sa han.
That’s it. Sedan skulle allt fortsätta som vanligt. Det var väl inget att bråka över.
Chefen som skrivit breven var känd för att ha svårt att samarbeta med kvinnor. Otaliga kompetenta kvinnliga journalister har sagt upp sig under årens lopp, för att de inte stått ut med hans attityd.
Men det var inte förrän ganska nyligen som han blev stoppad.
Han fick sparken sedan hans kvinnofientliga inställning blev känd för den nya ledningen.
Äntligen! tänkte jag.
Med jämna mellanrum utsätts mina kvinnliga kollegor för sexuella trakasserier. Och ryktesspridning är ett effektivt sätt att bedriva gerillakrig på. Just nu går det ett rykte om en kvinnlig journalist. Jag vet inte om det är sant. Jag skulle aldrig våga fråga henne. Men det är verkligen svårt att ta henne på allvar efter att ha fått höra det.
Så jag hamnar säkert på Lizas och Lottas speciella plats i helvetet till slut i alla fall.
