Kärlek bra sätt att hålla vikten

Vet ni hur många steg det är över Västerbron? 1 987. Eller mellan Tjocka tantens ytterdörr och tvättstugan? 102. Åtminstone enligt hennes stegräknare. Den har hon fått av sin sambo. Han är också lite tjock. Och de blev ännu tjockare när de var i New York en månad och bodde i ett hotellrum utan kylskåp. Då var de tvungna att äta upp ett tvåliters glasspaket varje kväll. Annars hade glassen smält.
”I dag har jag gått 9 070 steg!” säger Tjocka tanten stolt till sin granne när de möts i porten.
”Jag har gått 6,3 kilometer och gjort av med 359 kalorier!”
”Grattis, det är en halv kanelbulle”, säger grannen lite snett och skyndar vidare mot bussen.
Tjocka tanten älskar mat. Mat är kärlek. Men ibland har det varit en olycklig kärlek. Hon har jojo-bantat i hela sitt liv.
Det bästa sättet att hålla vikten har för tanten alltid varit att vara lagom kär. För när hon har haft balans i kärlekslivet så har hon också haft balans på vågen.
När det börjar peka uppåt med kilona, då vet tanten att någonting är fel. Då mår hon inte riktigt bra, och måste ta itu med det.
Vikten har varit som en termometer på hennes livssituation. Och det kanske är tur, för hon har alltid varit så dålig på att ta hand om sig själv och känna efter vad hon behöver för att må bra. Nu talar vågen om det för henne varje gång hon törs kliva upp på den.
Mat är kärlek. Det är därför det inte går att säga till en tjockis att ”men det är väl bara att banta?” Nej, det är inte bara att banta. För en tjockis är maten både kärlek och trygghet och tröst. ”Maten har varit min snuttefilt”, brukar tanten säga.
Man tar inte ostraffat ifrån en människa hennes snuttefilt. Det vet varenda småbarnsförälder.
Tjocka tanten, som var ett maskrosbarn från början, gjorde som de flesta maskrosbarn: Hon tog kärlek där hon hittade den. Det var inte alltid på de bästa ställena, rent kilomässigt sett. Men när hon var kär så var hon så jäkla kär att kilona rasade av. Hon minns en gång när hon kom hem efter en resa. Tanten, som hade åkt i väg som en trevlig tjockis, kom nu hem och såg ut som en slimmad fotomodell. Underbart kär och skär om kinderna.
Men på jobbet tittade de på henne på ett helt nytt sätt. Lite avundsjukt. ”Jaha, vem tror hon att hon är?” och ”Ja, min nye kille får hon då inte träffa”.
Nu fick hon inte ens följa med och fika längre.
Allting var så konstigt. Som att kliva in i en ny värld. En ny verklighet.
När hon gick på stan fick hon vända sig om hela tiden för att se vem det var som killarna – och tjejerna – flirtade med hela tiden. Det var nästan så att hon blev rädd. Hon blev rädd. För det här var inte hon. Hon kände inte igen sig när hon tittade i spegeln. Hon kände sig mest som Alice i underlandet.
Men kärleken gick så klart åt helsike den gången också. Och tanten tog fram sin snuttefilt och gick upp alla kilon igen. Sedan var allt som vanligt. På jobbet blev hon den trevliga tjockisen igen och alla slappnade av. ”Ska du hänga med och fika?”
Numera är Tjocka tanten lyckligt sammanboende med Riktigt Bra Man. Som också älskar mat. Men allra mest älskar han tanten. Sedan de träffades har han gått ner 20 kilo. Det är kärlek, det.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.