Hej Estrid Bengtsdotter. Du är en av redaktörerna av antologin ”Kerstin Thorvall bookclub eller det mest förbjudna 2.0”. Berätta lite om boken.
– Den är lite spretig. Minst sagt. Vår bokklubb är också lite spretig (även om vi av en del recensenter uppfattas som ett homogent gäng medelålders mediakvinnor, ibland med tillägget snygga och slanka, hahaha) så det är inte så konstigt. Alla fick välja att skriva om precis vad de ville, det enda uppdraget de fick var att texten skulle handla om något som kändes svårt, skavande eller angeläget att berätta om sig själva som medelålders kvinnor.
– Texterna är omväxlande arga, galna, glada och vemodiga; bakåtblickande och framåtblickande och mitt i livet. Emellan vars och ens texter diskuterar sen vi i bokklubben med varandra. Tanken är ju att diskussionerna ska handla om det våra väninnor skrivit, men precis som när vi diskuterar böcker i läst i bokklubben så har kommentarerna en tendens att sväva ut i något helt annat.
– Kommentarerna är i huvudsak osignerade, eftersom en del av dem är VÄLDIGT privata, och till skillnad från Kerstin Thorvall har vi inte varit beredda att hänga ut barn, partners och föräldrar.
Ditt eget kapitel i boken heter Försök att fatta, vi är på toppen av tiden. Men när jag läste din egen beskrivning av livet runt 50 så blev jag närmast förskräckt. Du skrev att du skäms över din kropp och du skäms över att du skäms och undrar hur det blev så här. Ja, varför blev det så?
– Ja, det är väl den frågan jag ställer i min text: Jag växte upp i en tid som var så tillåtande; ett fantastiskt fönster i tiden när flickor och kvinnor fick vara i första hand människor. Jag tänkte inte på hur jag såg ut, på det där sättet som tjejer gör idag; definierade mig inte utifrån hur andra såg på mig. Var inte ett objekt. En kropp var just bara en kropp för det mesta – inte i första hand något sexuellt.
– I dag upplever vi en sådan backlash både på det området, med kvinnokroppar som ska tuktas och döljas, och på många andra områden: kvinnor i 30-35-årsåldern verkar ofta ha som högsta önskan att vara hemmamammor. Det kanske inte är något jätteproblem i sig om man ser till varje enskild kvinna, men det påverkar ju hur männen,arbetsgivare och samhället i stort ser på kvinnor.
– Kravet på kvinnan i dag är i stället att hon ska vara ett perfekt objekt. Och den bilden är så etablerad att man har svårt att värja sig, även när man som jag ser sig själv som en kritiskt ifrågasättande och tänkande person. Det är därför jag skäms för att jag skäms. Jag är för smart för att skämmas över min kropp. Egentligen.
Du skriver också att ingen vill ha en när man har fyllt 50. Jag tycker ju du är världens snyggaste powerpingla och har svårt att tro att det verkligen stämmer. Har du forskat i det här på riktigt eller hittar du bara på?
– Jag fokuserar väl mest på att den medelålders kvinnan är så osynlig och ointressant för samhället i stort: vi är för gamla för att vara attraktiva på arbetsmarknaden (av någon helt sjuk anledning, eftersom det ju är nu man verkligen kan leverera: har erfarenhet och kompetens, inte är hemma och vabbar, behöver utmanande och stimulerande arbetsuppgifter som engagerar oss på ett annat sätt än när man slets mellan småbarn och jobb och kanske helst bara ville bli klar så att man kunde gå hem); det är inte oss företag/marknad riktar in sig på, trots att vi nu ofta har lite mer råd än tidigare; i kultur- och nöjeslivet är det sällan den medelålders kvinnan som är huvudpersonen och som vi kan identifiera oss med. Och så vidare.
– Sedan är det är väl mest i arbetslivet jag känner att jag inte får den respons jag vill ha på min powerpinglighet. DET är jag inte ensam om att känna (även om min forskning inte sträckt sig längre till än att jag pratar väldigt mycket om det här med människor jag träffar).
Du och jag tränar ju militärträning tillsammans (Nordic Military Training) på ett oerhört lustfyllt sätt. Bara genom det tycker jag att man lär sig älska sin kropp. Jag fyller själv femtio nästa år och har aldrig varit i bättre form. Varför är du inte du också skitstolt över din fantastiska kropp?
– Jag ÄR skitstolt över vad min kropp klarar av och att jag är så stark. Jag bär ju 85-kilosgubbar på ryggen!. Och jag gillar min kropp – med kläderna på, hahaha.
På baksidestexten står det att de medverkande författarna berättar om vad ni hoppas på inför medelåldern – och vad ni fasar för. Vad hoppas du på? Och vad fasar du för?
– Jag hoppas att jag har sådär 15-20 riktigt roliga och utmanande yrkesår framför mig. Och så hoppas jag att allt ska gå bra när mitt lilla barnbarn ska födas om ett par månader. Mitt allra första, hett efterlängtade barnbarn, som jag gärna vill hinna med att hänga med så mycket och länge som möjligt, med en frisk och stark kropp.
– Min fasa är att inte vara den friska och pigga 80-åring som är målet med min träning, för då kan jag ju inte ha så kul med mina sköna väninnor som vi planerar att ha: all roliga resor, fester, galna kulturprojekt…
Är det något annat du vill tillägga?
– Jag önskar att kvinnor – och för all del män – i sina vän- och kompisrelationer ska våga vara mer öppna med det som är skit i deras liv. Jag vet att vår bokklubb betyder mycket i det avseendet för en del av medlemmarna, som inte vågar vara riktigt lika ärliga gentemot andra. Ärlighet gör samtalen mycket roligare och innerligare, vänskapen såå mycket mer givande. Jag orkar faktiskt inte längre umgås med människor som håller på och putsar på sin fasad och bara berättar om hur lyckade de är. Eller ännu värre: martyrerna som berättar om hur duktiga de är genom att beklaga sig. De går fetbort. Man ska våga gråta och ärligt boosta dig själv inför människor man gillar. Hur ska de annars våga lita på dig?
FAKTA:
Namn: Estrid Bengtsdotter
Ålder: 52
Bor: Kungsholmen i Stockholm
Gör: Radio- och TV-producent
Familj: Dottern Siri, hennes sambo Robeson och snart ett barnbarn (med arbetsnamnet Lilla Ru)
Aktuell med: Boken
Hemsida: Sorgligt avdomnade bloggen www.städlust.se som jag ska väcka liv i igen när jag skärpt till mig.
Här kan du träna militärträning med mig och Estrid. Det är gratis att prova, så våga!
Här kan du köpa boken på Bokus.
Här kan du köpa boken på Adlibris.
