”Snyggt”, sa fadern, när han såg modern sitta med en värmedyna i baken och en ispåse mot huvudet.
Värmedynan mot ischiasen hade han för länge sedan bekantat sig med. Men ispåsen?
”Vad har hänt nu då?”
Modern suckade.
”Barnet kastade en full nappflaska i ansiktet på mig.”
Fadern nickade.
Det kunde han förstå.
De hade haft samma problematik i början av graviditeten, när barnet samtidigt skulle börja på dagis. Då slog han sin ömma moder och bet henne på väl valda ställen. Typ insidan av låren och brösten.
Modern hade rådfrågat en känd radiopsykolog.
”Ja, barn är skitsmarta. Han känner väl på sig att du är gravid och samtidigt slänger du in honom på dagis. Han blir dubbelt övergiven. Inte konstigt att han är förbannad.”
Misshandeln slutade så småningom, men nu var det visst dags igen.
Modern tryckte isblåsan hårdare mot ögat. Hon hade inte haft en aning om att en nappflaska kunde göra så ont.
Men visst, hon hade full förståelse för barnets handlande. All ischiasinvalidisering och allt jäkla prat om gulliga bebisar – inte konstigt att ungen surnade till.
Nu satt hon och funderade på sådana där hjälmar som hockeymålvaktar har. Med visir. Hur dyra kunde de egentligen vara?
