Är barnen viktigare än båten?

Här är min krönika som gick i Metro i veckan.
Apropå debatten om (eller snarare mot) Louise Hallin och vad hon har sagt eller inte sagt:

”Vi lever i en konstig tid där alla föräldrar säger att de inte har råd att vara med sina barn. Samtidigt överkonsumerar vi bilar, kläder, teknikprylar, utlandsresor och lägenheter för miljoner.”

Läs gärna hela krönikan och kommentera.

10 kommentarer

Förstår inte heller grejen med att nödvändigtvis åka till Thailand osv, när man har små barn, tror mycket på kvantitetstid framför kvalitetstid, och att det är leken och samarbetet i vardagen som är grejen.

Men. Att för den skull ta lån för att vara hemma när barnen är små känns inte som något prioriterat. Förskola är suveränt och den sociala träning som vår son där är oerhört bra. Vi har förmånen att kunna jobba ca 80 % båda två (sonen är 3,5) vilket gör att dagarna inte blir så långa. Men för de allra flesta människor finns det inte på kartan att kunna tänka på att gå ner i arbetstid eller ta ett lån, varken för att vara hemma eller köpa en båt.

Jag är feminist, men tycker ändå som du. Häromdagen hörde jag en mycket arg mamma på radio. Det gällde 15-timmarsbarnen på dagis (jag vet att det heter förskola). Hennes son fick vara där 3 h/dag och inte äta lunch. Det blev så stressigt för henne, för då hann inte 1-åringen, som hon var hemma med, sova! Vad är det för fel på att ha barnen hemma när man är föräldraledig??? Om alla gjorde det, så skulle man hitta kompisar till barnen, eftersom folk verkar tro att 2-åringar behöver kompisar. Jag tycker det är en SKAM att ha sina barn på dagis när man är hemma med en bebis. Av samhällsekonomiska skäl, för att man puttar undan det stora barnet från familjen och för bebisen som inte får lära sig att umgås med syskonet.

Jamen jaaaaa!!!! Rädda åtminstone de tre första åren!!! Lösningar och möjligheter att vara hemma mer finns om man bara letar!!!! Och alla som skriker kvinnofälla: att barnet är hemma BEHÖVER inte betyda att MAMMA är hemma utan det finns andra alternativ!!! Och ”socialiseringen” av barn under tre är enbart ett vuxen påhitt!!!

Hej!
Jättebra skrivet! Jag tycker du ska starta ett parti som heter något i stil med ”Sunda förnuftets parti”.
Vi ägnar oss så mycket åt att självförverkliga oss själva, resa jorden runt och så – vad gör det då om vi faktiskt satsar lite på barnen några år när de är små, så att de får tid med sina föräldrar. De små barnen måste väl också ha lite rättigheter, tycker man väl?
Upp till kamp, för barnens skull! Vi vuxna får väl försöka ta hand om oss själva.
Fortsätt skriva!!!

Gunilla

Jag instämmer till fullo med din krönika. Du har många bra åsikter och du vet hur du ska få ner dem på papper. Go Hillevi!!!

Det där med att barn inte har glädje av andra barn är bara nys tycker jag. Min son letade aktivt kompisar när han var 2,5 år och vi var på stugsemester, han och en annan pojke på dagis hade jätteglädje av varandra långt innan dom var 3 år. En arbetskamrat till mig (född samma år som min son förresten) har precis börjat lämna sin 1,5-årin g på dagis, jag frågade hur det gick, jo jättebra, hon ville inte följa med hem, så var det med mina också, sprang glatt in på dagis långt långt innan dom fyllt 3 år. Att få hem dom var värre, dom hade ju så roligt. Jag hade också tur på det sättet att dom inte somnade kl 18.00 någonting som många andra utan somnade först vid 20-tiden, vi hade många timmar ändå tillsammans speciellt de 2 år jag jobbade 6 timmar. Jorden runt har jag aldrig rest, under alla år barnen var på dagis hade vi stugsemestrar , knappt vi hade råd med det trots 2 löner.

Såg Kärleksbarnet som veckans pocket på Bokia i Allum som ligger i Partille.
Du hade fått en egen piedestal.
Trevligt. Det är du värd.
/Vally

Jag tycker också att det är nyttigt och bra och verkligen tänka efter vad man behöver, har barnen verkligen glädje av Tahilandsresa eller mer glädje av en föräldre som jobbar mindre och närvarar mer. Dock kan jag inte låta bli att reta upp mig på att diskussionen kring detta alltid blir så polariserad. För hur många är det egentligen som vill sätta 6 månaders bebisar på dagis i Sverige idag? Och att ha ett barn inom barnomrsorgen när man är föräldraledig med ett annat tycker jag bara är bra om man har behov av det. Jag tycker att det är fantastiskt att vissa människor väljer att vara hemma med alla sina barn, men jag fattar inte varför dom också så ofta måste tala om för ”oss andra” som väljer att ha barnen på dagis ”fast man går hemma” att vi är ”dåliga” och gör ett felaktikt val där. Sitauationen ser olika ut i alla familjer. Om man en kolikbebis som bara vill amma dygnet runt och en sjövild 2 åring som behövde komma ut och springa timmar varje dag så tror jag snarare att man kan spara skattpengar om man låter syskonet vara på dagis. Vår familj hade brutit ihop och kostat samhället massa skattepengar i form av BUP vård tex m jag inte hade haft de där 15 timmarnas barnomsorg.

Relaterade inlägg