Vi hittade en Let’s deal-kupong på nätet, om att få hyra en vattenskoter för 360 kronor för en halvtimme vid Liljeholmskajen. Det var ungefär halva priset mot normalt. Så vi passade på att boka in en halvtimmes vattenåktur medan farmor var i stan, så någon hela tiden höll koll på barnen.
Vi fick flytvästar och lite instruktioner. Eftersom Gunnar är den enda i familjen som har körkort så fick han köra. Och vi andra fick sitta där bak. En i taget. Movitz skuttade på först.
”Kör försiktigt nu!”, manade jag. Och bet lite på naglarna när de for iväg i ett enda stort vattensprut. Men Movitz var bara glad och ville köra fortare, fortare och ännu fortare!
”Tjohooo!”, ropade han när de åkte under Årstabron.
Sedan skrämde han skrattmåsar och var bara totalt lycklig i de tio minuterna som var hans.
”Mamma, vi körde i 30 knop!” jublade han stolt efteråt. Vilket betyder 55 kilometer i timmen i min värld.
När Gunnar skulle lägga till vid bryggan igen för att byta passagerare uppstod dock viss förvirrng. Det där med att glida in snyggt och bara lägga sig intill bryggan var inte så lätt som man skulle kunna tro. Åtminstone inte för Gunnar, som åkte fram och tillbaka vid bryggan. Exakt det enda som ägaren hade sagt att man inte fick göra.
”Vad håller han på med?”, frågade jag ägaren.
”Jag vet inte”, suckade han.
Men han gick ut till Gunnar och gav honom några körlektioner, sedan kunde Elliot hoppa på. Vilket han gladeligen gjorde. Jag trodde han skulle vara åtminstone lite nervös. Men icke då. Jag har modiga barn.
Gunnar och Elliot for iväg med minst lika stor fart men det var mycket båtar ute och de fick zickzacka en del mellan dem. Det pirrade i magen och Elliot kunde heller inte låta bli att tjoa:
”Åh-håå!”
”Woahaa!”
De åkte iväg under broarna och tillbaka igen. En väldigt glad Elliot kom tillbaka till land och hoppade och skuttade.
”Mamma, nästa gång vill jag köra!”
I don’t think so.
Sedan var det dags för nervösa jag att kliva på och jag ojade mig nästan innan vi ens kommit iväg från bryggan. Om det var någon som släppte ifrån sig läten i det här gänget så var det nog jag:
”Ojojoj!”
”Hoppsan och herregud, akta båten!”
”Inte så fort!”
”Akta bron, akta båten!”
Gunnar bara skrattade fast han knappt såg någonting.
”Kan du böja dig lite fram – jag har allt ditt hår i ansiktet!”
Men när jag kunde slappa av lite var det riktigt härligt och väldigt ,väldigt roligt. Extremt kul. Nästan som en tiominuters minisemester för mig och Gunnar. Det här vill vi göra igen.
KOSTNAD: 360 kronor plus bensin – 200 kronor.
BETYG:
Gunnar: 5! Det var svårt med tidsbegreppet, för det hände så mycket hela tiden. När jag kom tillbaka med Movitz första gången trodde jag att det hade gått tio minuter, men det hade bara gått tre.
Hillevi: 5! Verkligen skitkul. Vi skrattade och vinkade till alla båtar och kände oss som små busungar, allihop. Vattenskoter är busigt!
Elliot: 5. Det var roligast när det gick fort. Pappa körde bra men jag skulle nog köra ännu bättre!
Movitz: Tusen miljoner. För pappa hade 30-fart. Jag skrattade åt fiskmåsarna som skrattade åt oss.
Lykke: Tio. Jag trodde jag skulle åka, men jag ville åka med dig mamma. Jag önskar jag kunde köra där fram med en barnstol! Som på en cykel.
