Vilket år 2010 har varit. Inte minst när det gäller träningen.
I mars intervjuade jag Moa Herngren och såg vilken förvandling NMT hade betytt för henne. I godan ro anmälde jag mig till nästa rookiepass som skulle börja i augusti.
Men bara en månad senare lyckades sjukgymnasten paja mitt ena lår, jag kunde inte ens fuskträna på sommaren, utan haltade bara omkring.
Följdaktligen var jag helt skräckslagen den dagen, i slutet av augusti, som jag tog bussen till östermalms IP för mitt första pass.
Tack Gode Gud för att Laura var på den där bussen. Bästa, värsta träningskompisen som peppat mig när jag hyperventilerat, som har garvat med mig i omklädningsrummet, som fortfarande får mig på så jäkla bra humör bara genom att finnas.
Och hur det gick med NMT vet ni. Åtminstone ni som har följt bloggen.
Jag förbättrade mina resultat med flera tusen procent! Och fick min gröna väst.
Och i går nådde jag ännu en milstolpe: Jag kunde springa hela Kungsholmen runt. Även om kvällen och natten blev ett enda långt www.krampirumpan.com.
Haha!
Förutom detta har jag blivit en gladare fru, en roligare mamma, och en starkare kvinna. Rent generellt.
Jag ser fram emot 2011 med stor tillförsikt. Det är året då jag ska springa ett millopp för första gången i mitt liv. Bland annat.
”Mamma ska bli stark som Pippi Långstrump”, förklarar mina barn för de utomstående som inte riktigt förstår.
Precis så är det.
4 kommentarer
Vi måste helt enkelt träffas. Jag vill se ditt nya jag!!!
Gott nytt år!
GOTT NYTT ÅR!!!
Härligt! Jag visar upp mig när som helst.
BLI Pippi Långstrump? Dina barn skulle bara veta… I mina ögon har du varit Pippi ända sedan 1996! 🙂 Att du skulle bli en sådan erkänd skribent/författare förvånar mig inte ett dugg! Du var suveränt duktig, stark och rolig redan då!
Gott Nytt År till dig och de dina!