Jag ligger lite före schemat

Det där schemat som jag har fått av coach Marathonmia.
Enligt henne skulle jag i dag testa ”lätt distanslöpning 35 minuter”.
Men eftersom jag klippte Kungsholmen runt, 9 kilometer i förrgår, så skulle jag testa i dag också.
Hade jag tänkt.
Det var bara det att i morse var det en decimeter oplogad, halvmoddig snö genom hela banan.
Jäklar vad jag byggde pannben på det, kan jag säga.
Efter fyra kilometer kändes det som om jag var helt slut från höften och neråt. Men jag tänkte ”fem kilometer klarar jag”, bort till S: Eriksbron”.
Och efter S:t Eriksbron så hade jag ju åtminstone fått lite under-broarna-hanterbar-terräng och tänkte ”äsch, 300 steg till klarar jag” – och efter 7 kilometer så hade jag nästan vant mig vid det vobbliga, saggiga underlaget.
Och med min nya ipod-nano i öronen med pumpande discomusik (tack älskade Gunnar!) så kände jag mig riktigt snygg där jag sprang. Snygg och lycklig.
Och vad roligt jag hade åt alla tanter i päls som vågat sig ut för att valla sin lilla lilla hund – som jag tjoade förbi med ett rungande ”God Fortsättning!” Trodde de skulle trilla i sjön.

ps. Hoppas att det är okej, Mia, att jag ligger lite före schemat.