Min farmor Svea Wahl var en fantastisk kvinna. Med samma tokiga, galna humor som pappa och jag. Humorn är en underskattad överlevnadskraft och jag är så himla glad att jag fick ärva den egenskapen. Tack farmor!
Farmor Svea gungade mig ända upp till himlen när jag var hos henne. Hon lagade raggmunk med fläsk och tog med mig i rulltrappan på NK och så fikade vi uppe på taket. Hon lärde mig sy – hon var finsömmerska – och att sno skott från andras blommor och få dem att blomma i mitt eget hem.
Farmor Svea var kvinnan som kunde tala med blommor.
Det var hon som lärde mig Stockholms tunnelbanesystem. Åtminstone den Gröna Linjen – och det är den jag håller mig till fortfarande.
Hon kom hit som en flykting från svåra tider i Finland. Hon stod med sin mamma och en hoper barn i Stockholms hamn. Hon fick en tuff start – men hon fixade det, inte minst tillsammans med sin tvillingsyster Asta. De kallades för de tokiga systrarna Särnholm. Om ni undrar varför jag blev som jag blev.
Massor av kärlek och ljus över farmor Svea!
Och på alla andra fina farmödrar, mormödrar och de som gått före oss. Det var en vacker kväll på Bromma kyrkogård.
1 kommentar
Ett gammalt inlägg, jag vet inte om du läser kommentarer här. Men jag har också fina minnen av Svea, min farmors tvillingsyster. Men hon hette Göta, inte Asta. Hälsar Götas barnbarn