Dyra pojkvaskrar

Söner är dyrare i drift, skriver Dagens Industri. Som har räknat på det.
Nittio tusen mer, kostar det att uppfostra en pojke, jämfört med en flicka.
Jag är inte förvånad. Allting går sönder. Hela tiden. Det har någonting med själva undersökandets mystik att göra. De vill veta hur allting sitter ihop. Eller om det ens gör det. Framför allt efter att ha släppts ner i marken på två meters håll. Några gånger. Eller kastas ner i badkaret. Eller om det dängs i storebrors huvud. Eller dras i, i två ändar, från två kombattanter. Under ilskna rop.
”Den är miiiiiiiiiiiin!”
”Neeeej, jag hade den nuuuuuuuuuu!”
Man kan säga att pojkar är en oberoende provningsanstalt. Till skillnad från den statliga, som är rätt mesig i jämförelse.

Jag skulle aldrig våga hyra ett sommartorp, till exempel. Bara skorstenen skulle stå kvar när vi åker därifrån. Så vi fick köpa ett hus.
Och nu jagar jag runt tvååringen som envisas med att slänga ut alla grejer genom fönstret och hamra med hammaren på nya volvon.
Som sagt: Nej, jag är inte förvånad.

1 kommentar Skriv en kommentar